Fem fula ankungar

… simmar i Svandammen. Fem grå ungar medan mamma svan vaktar i skuggan.

Kanske fördrar man utsattheten om man är fem lika avvikande. Tyr sig till varandra, simmar på rad. Grå fjädrar som blir vita en dag.  Inte kan vi veta vem som blir grå och vem som blir vit.

I ån kråmar anden för honan sin.  Dyker djupt gör riktiga crawl och putsar fjädrar. Hon låtsas intet står stadigt fast på forstrappans hala steg.

Vi är några som stannar upp på väg från jobbet och studerar fåglarna. Byter några ord om fåglar, vädret och livet.

©Maria Silvia

 

Trehundra tjänstemän på tåg

Embarkerar chartrat tåg 8,19 Stockholms Central. Vi är 300 ekonomer, IT-personal och administratörer på väg till Borlänge. Hälsar glatt på bekanta och blir bekant med nya kollegor. Ser fram mot årets konferens som går av stapeln i Borlänge. Hittar plats i förstaklasskupén. Vandrande kaffebehållare klädda i brokiga koskinnsmönster serverar kaffe och smörgås.  Min granne berättar om en annan resa 18 timmar i djungeln. Långt ifrån lika bekvämt. Hårda träbänkar i godsvagnliknande tåg. Trångt, varmt, doftrikt och svettigt men det gällde att bevaka sin plats. Medhavd vattenflaska och bröd räckte inte hela vägen men friterade kycklingfötter (som erbjöds vid de olika stationerna) var kanske inte något för västerlänningar.Ankommer vid 11-tiden till Borlänge. Likt ett lämmeltåg vandrar vi till vårt hotell förbi förvånade och nyfikna Borlängebor och stoppar upp trafiken när vi passerar över en genomfartsled. Sedan vidtar konferensen tillsammans med ytterligare  260 deltagare, men det är en annan historia.©Maria Silvia

Bokmässa 2006 ett kaos i ordning

Ett gnisslande, varmt, trångt och alldeles underbart kaos är bokmässan.

Årets bokmässa är inget undantag. Folk trängs, fikar, lyssnar, köper och svimmar i vimlet.

Någonstans fungerar ändå logistiken på ett förunderligt sätt. Här möter man nya och gamla vänner. Vinner ett fikabord och då är man kung. Uppvaktas flitigt av bentrötta medbesökare. Det här man träffar andra författare, förläggare och en och annan Göteborgsvitsare.

©Maria Silvia


Rosornas ö

14 och 15 september gästar jag rosornas ö Visby. Vackra vyer över stränder och havet i sensommarsol och värme. Turistsäsongen är över och stan är behagligt framkomlig. Lunch- och kvällspromenader inom ringmuren och botaniska trädgården där rosorna ännu blommar. Ett  besök i Fornsalen hinns med i expressfart. Bland 4000-åriga benknotor och silverskatter skulle man ha kunnat vandra stanna en lång stund.

 

//Maria Silvia


Fyra sorters kakor

Utan  att vare sig EU varit inblandat  eller att miljökontoret inspekterat  mitt kök har jag tillsammans med Gun, Ann-Sophie och Birgitta skrivit  "Fyra sorters kakor -en bok om möten". Boken innheåller inte ett enda recept men väl söta, bittra, mjuka och hårda smakbitar.
Välkommen att smaka när boken släpps i september.
//Maria silvia

Claes Ohlson -en butik för män?

2006-08-25.

De flesta män avskyr att shoppa eller ”gå i affärer” men får något förklarat i blicken när Claes Ohlson kommer på tal. Varje dag möter jag killar med en kasse från Claes Ohlsson och på lunchen eller efter jobbet hör det till måsten att besöka nämnda affär.

Häromdagen besökte jag för första gången en Claes Ohlsonaffär. Ja, affär i vanlig mening kan man väl inte säga. Liknar mest en lagerbutik. Där fanns förutom verktyg och maskiner också väskor, kontorsmateriel, porslin, kontorsmaskiner mm mm användbara prylar. Jag inser nu att affären mycket väl kan besökas av såväl unga som gamla och både kvinnor och män. Ändå lever myten kvar, att detta är en affär för män.

Jag glömde nämna att jag sökte en bindningsmaskin för mina texter. Bokhandel och varuhus förde ingen sådan maskin. Räddningen blev när jag sökte i Google och fick upp minst tjugo rader med Claes Ohlson. Visst förde dom bindmaskiner men tyvärr var de slut i lagret för tillfället.

©Maria Silvia


Ola dekksgutt i Marokko

1 augusti 2006.

 

När jag sommarstädar i skåp och lådor hittar jag några saftglas från barndomen.

Antalet är tyvärr decimerat till tre men dessa är väl bevarade.

En tvärhand höga och dekorerade med teckningar i svart från berättelser och sagor. Teckningar är lagda i relief på glasen. Som jag minns det, fick vi glasen från våra norska släktingar och de användes flitigt att dricka saft och mjölk ur.

 

©Maria Silvia


Flora i färg

18 juli 2006

 

Vid min hållplats breder sommarängen ut sig. Fylld med blommor och olika sorters gräs utgör den en anslående anblick. Humlor och bin surrar belåtet. De svenska sommarblommorna, mandelblom, prästkrage, blåklocka, smörblomma och rallarros står sida vid sida.

Men vad heter alla de andra? De blå, gula, röda och vita blommorna prunkar på ängen. Letar förgäves i minnebanken efter namnen på övriga blommor. 

Inte blir jag klokare genom att slå upp min Flora. Att räkna ståndare och pistiller och artbestämma familj tar sin tid.

Mitt gamla herbarium är inte till stor hjälp. Visserligen på sin tid mödosamt insamlade och uppgrävda! Blommor som pressats och katalogiserats. Tidens tand har fått färgerna att blekna och blomdelar har rasat bort.

 

Fram för en Flora sorterad efter färg.

 

©Maria Silvia


Kronblom och soffan eller Luther

Mina föräldrar fann det alltid pinsamt att ta sin vila efter middagen varje dag. Om så bara för en kvart. Det var efter väderleksrapporten på radion klockan ett.

Det spelade ingen roll att de stigit upp klockan halv fem för att göra rent i ladugården, utfordra korna och mjölka. Mjölken fylldes i väl rengjorda mjölkflaskor som de körde med en handdragen kärra till mjölkbordet, där mejeriets chaufför hämtade flaskorna för vidare transport. Övriga djur skulle också ha sin mat och dessutom fanns många sysslor på gårdens fält.

Som om inte Luther hjälpte lästes serien om Kronblom, som låg på sin soffa varje dag alltmedan han frikostigt delade med sig av sin världsvisdom.

Det är med detta i åtanke jag förstår min lätta irritation när semestern kommer. Helst vill jag lägga mig i gräset och lukta på blommorna eller läsa alla böcker från bokklubben. Och ja det går bra ett par dagar men sedan …

Borde jag inte putsa fönster och bona golv. Högen med ostruken tvätt som legat ett bra tag stirrar anklagande på mig. Jag slits mellan önskan att bara vara och tanken på allt som skall hinnas med innan semestern är slut.

Någonstans på vägen mellan födsel och vuxenliv präglas vi till att ständigt planera, utföra och prestera. Semester eller helger som egentligen borde vara andningshål fylls med oändliga

måsten.

Idag skiner solen och jag tar hängmattan (utan Luther).

 

©Maria Silvia


Exkursion Lurö

Tidigt (nåja) en mulen söndagsmorgon startar ett decimerat gäng byråkrater från Ekenäs på Värmlandsnäs. Ett välkommet avbrott från dagens id med budgetunderskott, prognoser och uredningar. 
      Vid bryggan väntar vår skeppare, som skall föra oss till Lurö ca en timmes färd ut i Vänerskärgården. Överfärden är typ något gropig och byig (vår skeppare anser förstås att det är lugna gatan). Snart landar vi dock välbehållna på Lurö och vädret har förändrats till en mild stundtals solig dag.     
     Vår fotograf blir genast livligt sysselsatt med att plåta diverse motiv medan vi delges intressanta beskrivningar på möjliga fåglar av vår för dagen utsedde fågelexpert. Vi startar vår vandring tvärsöver ön. I gänget ingår utskott för flora och fauna. Det är förbluffande många blommor, svampar och träd såväl kända som okända som vi passerar på vår färd över ön.     
    Forntiden i form av en klosterruin (som lika gärna kan vara en vanlig stengärdsgård förutom ett kors av senare datum) som rester av ett tegelbruk passeras.     
    Vid delmålet väntar en underbar lunch som skepparen har dukat upp på sin brygga. Efter denna välförtjänta!! paus vandrar vi vidare mot Stånguddens fyr och fyrvaktarbostad. I fjärran siktar vi land, som beskrivs av en berest kamrat. Invid stigen finns några för oss okända föremål med målade träskärmar på ställningar. Vår skeppare berättar, att detta är ställningar för mindre bikupor.      
    Föreningen för Nordiska rasbins bevarande håller sommarläger här. Normalt finns inga bin alls på Lurö!!! Vi har förstås gissat på allt möjligt men var inte ens i närheten.     
    Så återvänder vi till skepparen och bryggan för avfärd mot Ekenäs. Hemfärden är solig och lugn och vi ser nya fåglar som skäggdoppingar, trutar, fiskjuse m.fl. Fikapaus vid hamnen i Ekenäs avslutar utflykten och därefter startade hemfärden.     
    Vi är ett minne rikare och det blev flera bilder såväl på foto somi minnet att ta fram och minnas i vintermörkret. 

©Maria Silvia


Faktaruta: information har hämtats från följande källor

Nationalencyklopedin
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lur%C3%B6
http://www.turistivarmland.se/merinfo_enskild.asp?id=29&notisid=140.

Vänerns skärgård är Europas största insjöskärgård. och Lurö ligger på gränsen mellan Dalbosjön och Värmlandssjön med åtta mil till  Vänersborg och lite längre till Kristinehamn. Lurö består egentligen av tre öar, Husön, Källbergsön och Lurön. Det är vid högvatten som man tydligt märker att det är tre öar. Cisternermunkar anlade på 1140-talet ett kloster på Lurö men konventet flyttade redan1150 till Varnhem. Möjligen hade munkarna sedan kvar härbärge för resande på platsen. Ön har varit bebodd sedan järnåldern och odling ägde rum fram till mitten av 1950-talet. Ön är privatägd av tre släkter och en bofast familj finns kvar året om. Övriga bor på Lurö sommartid.Öns fyr byggdes 1864 och finns fortfarande kvar, men nu går allt med automatik. Namnet är Stånguddens fyr. På ön finns inga vägar utan bara stigar. Kor och får fraktas till ön på sommarbete för att ge ett öppet landskap. På ön finns rådjur, som simmat över. Älgar simmar också över för betets skull, men stannar inte kvar.1989 gjordes arkeologiska utgrävningar och då konstaterades att den ruin som finns från 1100-talet var en ruin efter en romansk absidkyrka. Munkar på pilgrimsfärd till Trondheim rastade på Lurö. Här har också funnits ett tegelbruk, men numera är bara resterna kvar. Redan 1931 fick man telefon till Lurö, vilket underlättade mycket för de familjer som bodde där. Elekticitet fick man först 1959. I fyrvaktarens jobb ingick rapport av väder morgon och kväll. 1981 satte SMHI in en automatisk station för att läsa av vädret.

Vårkväll vid bygdegården

Långt uti skogen ligger bygdegården. Vi kör förstås fel flera kilometer och tvingas vända i en glänta. Skogen står grön kring den slingriga grusvägen och kvällen är vårljust skimrande. En strid ström av bilar, cyklar och gåenden möter oss vid bygdegården. Det är traktens bönder, sommartorpare och hitresta stadsbor. Bygdeföreningen anordnar tipspromenad och kolbulletillagning.
      Beväpnad med svarsformulär anträder jag tipspromenaden genom den svala barrskogens dofter. Tallskogens terpentin blandas med skvattram och linnea. Mossor och gräs täcker marken och stigen är hal av barr. Frågorna är lagom svåra och alla travar på under glatt humör genom naturreservatet.
      Efter genomförd promenad vankas kolbullar. Vi skall var och en tillverka varsin kolbulle. Eldar har antänts i halva tunnor med galler. Vi får var sin stekpanna och en slev med rökt fläsk som sakta skall stekas till knapriga tärningar. När allt är brunt får vi ett par slevar med smet och tillbaka till elden. Elden skickar heta puster i ansikte och sotflagor flyger kring. Efter ett tag skall bullen vändas och de skickligaste kastar upp i luften medan vi andra försiktigt använder stekspaden i trä. Instruktören i tovad hatt bidrar med uppmuntrande tillrop.
Äntligen är bullen klar och kan avnjutas med lingonsylt och dricka. Smakar gott kan jag säga.
      Spelmän spelar upp till dans och några modiga tar sig en svängom i schottistakt.
Så avslutas kvällen som nu övergått i skymning med kaffe och sockerkaka

©Maria Silvia 2005

En dag i maj

Vaknar en majmorgon efter vinterns dvala. Stiger ut i naturen. Nyss var marken kall och grå. I det dallrande solljuset är luften fylld av surrande insekter. Inspekterar blivande grönsaksland och rabatter. Här finns en del att göra.
      Vi tar bilen till stan. Grannen har tagit fram sin amerikanare från 50-talet. Nyputsad och fin står den bredvid den slitna familjevolvon. Åkrarna lyser smaragdgröna av höstsådden och björkarna har nyss slagit ut. Ystra galopperar hästarna i hagen. Stannar vid bondgården för att köpa ägg. Bonden anlägger en damm.
      ? Jag skall plantera in karp.
      För min inre syn ser jag den halvt igenväxta dammen vid det gamla påvesätet i Peniscola, där karparna utmattade tuggade i sig det sega gräset.
      Skyltarna till handelsträdgården lyser nymålade och Jaktskyttebanans gamla träskylt har ersatts av en ny i plåt. Vi närmar oss köpcentret, klockan är snart åtta. Parkeringsplatsen bjuder på parkettplats vid ingången men alla varor är slut.
      ? Vi skulle ha åkt i morse.
      ? Ja, men då hade det inte funnits någon plats.
Lyckades hitta en ost, några vissna tomater, ett par torra limpor och en falukorv som någon ratat.
      ? Vi kan alltid ta fram grillen och grilla.
Förresten fick vi ett grillset GRATIS!

©Maria Silvia 2004



Tågförsening

Evakuera!
Uppfodrande hörs rösten i högtalern. Alla måste lämna tåget. På grund av en olycka får ni åka vidare med buss till nästa station och resa vidare med tåg därifrån. Vi trängs på stationsplanen i hundratal. Alla knuffas och busscahuffören kan inte komma ut för att öppna bagageutrymmet. Väl inne på bussen sitter jag inklämd med min stora väska (hjulförsedd) i knät bredvid en kille med en instrumentväska modell större. Vi berättar alla minnen från andra tågförseningar för varandra. Väl vid nästa station går det inga tåg därifrån utan bussen far vidare ytterligare en station och vi stiger av. Tågen från denna station har ännu inte kommit igång men pendeln går därifrån som vanligt. Nu trängs alla från bussarna plus de resenärer som vanligtvis åker med pendeln. Vi samsas med ryggsäckar, skidor, barnvagnar och stora resväskor. Trångt är det men vi byter erfarenheter med varandra om hur det är när planer spricker. Krafttigt försenad anländer jag Stockholms central och missar min anslutning mot Värmland men det är en annan historia.
Maria Silvia
060302




























































Nyare inlägg