mariasilvia

Spiraltrappor

Det finns en tydlighet vi ibland blundar för,
en text som tyds men glöms medan den tecknas,
en simpel skrift som görs tvetydig och svårbegripligt
för att slippa ses,
kanske för att vi ska orka fortsätta

Det finns en mening som ordlöst
väger inuti varje vågskål
som ett glödande tungt memento
i ett land där vår tillvaro nästintill tyngdlöst
skyndar fram mellan oss och stjärnorna

Var och en av oss skallrar vår egen väg,
benlösa och menlösa
med vår självupptagna blindhet som enda skiljeväg
till ett gömt katalogsystem
från vilket det ständigt hörs ett krafsande ljud
av hastiga namn som tecknas ner
i stora böcker med skallar frampå

En rytm som påminner oss i spadtag,
andetag i nacken som skottar bort våra steg
medan vi går och verkar i pudersnö
som i jämförelse med de svarta krafttagen bakom oss
ter sig så obetydlig

Vi är alla specialister på att undvika
att den längd vi girigt mäter upp
redan är tagen i beslag och dragen till sin spets,
att en kraft större än stämplingskort och att-göra-listor
redan måttat upp vår existens
slagit presentpapper runt glipan
mellan tumme och pekfinger, räckt över och sagt,
varsågod, det här FÅR ni av mig!

Så mycket tid som passerar,
så många köer överallt,
lodrätta staplar av osynliga kistor som komma ska,
människor som sitter med uppdragna knän
längst bak i varma säten
och försöker lura den mörka kontrollanten
som redan sett igenom, förstrött för sig själv viskar,
sitt där då, om det får er lugnare…

Under oss dundrar alla minnen förbi
som lössläppta tåg genom tunnlar av skeden
där vi ovanpå i tomma lägenheter
möblerar våra liv med en massa oskrivna regler
och om vi lyssnar noga kan det höras steg från ovan,
tysta släpp på vinden
från den slängkappeklädda tiden
som gömmer undan våra andetag
och suddar våra felstavade namn,
skriver, skriver om, skriver
och skriver om igen till dess att de blir rätt
och lämnar oss kvar med gummisnö i håret,
berövade på glipan vi tog förgivet

Om vi bara kunde varva ner,
lugna oss och noggrant studera
det som inträffar i marginalen
skulle vi plötsligt upptäcka
saker som alltid funnits där

Tusentals långsamma spiraltrappor
som hissas ner ur himmelen för oss alla att vandra,
alla på olika nivå beroende på mottagare
men med samma gemensamma nämnare,
det tar ett människoliv för dem att nå mark