mariasilvia

Slår mig ned med kaffe och bulle framför den rödmålade hembygdsgården från 1800-talet.

Solen skiner från klarblå himmel och björkarna susar. Miljön är som gjord för att stressa av i. Kaffe och gräs doftar och i bikuporna pågår arbetet för fullt. Sjön skymtar bakom fågeltornet och på maden betar korna. 

Några turister sällar sig till den kaffedrickande skaran. Svettiga cyklister och bilister njuter av stillheten och kanske en glass och ett glas saft.

Museet är öppet med sin samling av äldre föremål. Den gamla smedjan är tyvärr inte i bruk.

I huvudbyggnaden, i salar fyllda med möbler från tiden, kan man leka herrskap.

©Maria Silvia

Önnerud, Karlstad, 22 juli 2006

Vaknar till fåglars skri i den tidiga morgonen. Lite mulet men varmt. När jag kommer ut strålar solen från blå himmel. Några ulliga vita moln.

På grannens grönskande marker betar en flock tranor. Kanske tio - femton stycken. Pärlgrå till nästan svarta skiftar fjädrarna. En ensam trana vaktar flocken som betar.  I sirliga piruetter nästan dansar flocken fram över landskapet för att slutligen lyfta över granskogens toppar.

©Maria Silvia

Faktaruta:

Tillhör familjen tran- och rallfåglar med ett 15-tal olika arter. Tranor har en näbb som är ungefär lika lång som huvudet. Benen är höga smala. Fåglarna är marklevande och söker föda och häckar på marken. På våren samlas de stora skaror vid Hornborgarsjön där tranorna utför sin parningsdans. Ungarna lämnar boet omedelbart efter kläckning. Arter som häckar i nordliga områden flyttar söderut på hösten

Källa: Nationalencyklopedin.

18 juli 2006

Vid min hållplats breder sommarängen ut sig. Fylld med blommor och olika sorters gräs utgör den en anslående anblick. Humlor och bin surrar belåtet. De svenska sommarblommorna, mandelblom, prästkrage, blåklocka, smörblomma och rallarros står sida vid sida.

Men vad heter alla de andra? De blå, gula, röda och vita blommorna prunkar på ängen. Letar förgäves i minnebanken efter namnen på övriga blommor. 

Inte blir jag klokare genom att slå upp min Flora. Att räkna ståndare och pistiller och artbestämma familj tar sin tid.

Mitt gamla herbarium är inte till stor hjälp. Visserligen på sin tid mödosamt insamlade och uppgrävda! Blommor som pressats och katalogiserats. Tidens tand har fått färgerna att blekna och blomdelar har rasat bort.

Fram för en Flora sorterad efter färg.

©Maria Silvia

16 juli 2006

En strålande vacker sommardag går resan till Taubespelen på Västkusten. Vi startar tidigt och trafiken är lugn trots semestertider. Efter diverse fikastopp anländer vi till Dragsmark där färjan tar oss till Ängön.

Vi är i god tid och bänkar oss för vår inhandlade lunch i gröngräset. Lövskogen står lummig kring ängen där spelen hålls och folk strömmar hela tiden in på festplatsen. Många har tagit med egna utflyktskorgar fyllda med godsaker

Till attraktionerna hör bl.a. tillverkning av rep och trossar på gammalt sätt. Här finns tillfälle att vara med och tillverka sin egen tross. Gediget konsthantverk från Bohuslän och svindlande goda produkter av havtorn finns att köpa.

Efter lunchen strövar vi ut på klipporna för att njuta av sorlet från vågorna och fåglarnas flykt. Här känns verkligen inspirationen till ”så skimrande var aldrig havet” allestädes närvarande.

Så är det dags att bänka sig. Artister som Sven-Bertil, Lill Lindfors, Brolle Jr., Peter Harryson, Göran Fristorp, Bosse Larsson och Bengt Magnusson samt en och annan hemlig gäst underhåller oss med sång och musik ur Evert Taubes visskatt.

Efter en fyra timmar lång konsert vänder vi färden hemåt igen.

Enda plumpen i protokollet var våra biljetter märkta Onumrerat vilket på denna konsert innebar att man fick hyra en stol för att få sittplats.

©Maria Silvia

Mina föräldrar fann det alltid pinsamt att ta sin vila efter middagen varje dag. Om så bara för en kvart. Det var efter väderleksrapporten på radion klockan ett.

Det spelade ingen roll att de stigit upp klockan halv fem för att göra rent i ladugården, utfordra korna och mjölka. Mjölken fylldes i väl rengjorda mjölkflaskor som de körde med en handdragen kärra till mjölkbordet, där mejeriets chaufför hämtade flaskorna för vidare transport. Övriga djur skulle också ha sin mat och dessutom fanns många sysslor på gårdens fält.

Som om inte Luther hjälpte lästes serien om Kronblom, som låg på sin soffa varje dag alltmedan han frikostigt delade med sig av sin världsvisdom.

Det är med detta i åtanke jag förstår min lätta irritation när semestern kommer. Helst vill jag lägga mig i gräset och lukta på blommorna eller läsa alla böcker från bokklubben. Och ja det går bra ett par dagar men sedan …

Borde jag inte putsa fönster och bona golv. Högen med ostruken tvätt som legat ett bra tag stirrar anklagande på mig. Jag slits mellan önskan att bara vara och tanken på allt som skall hinnas med innan semestern är slut.

Någonstans på vägen mellan födsel och vuxenliv präglas vi till att ständigt planera, utföra och prestera. Semester eller helger som egentligen borde vara andningshål fylls med oändliga

måsten.

Idag skiner solen och jag tar hängmattan (utan Luther).

©Maria Silvia