mariasilvia

 Sent på eftermiddagen i den nedgående solen. Vi kör sakta

kantade av blommande träd och buskar. Utmaningen att hitta

en bankomat sitter i ryggmärgen. Men plötsligt en sömnig tvärgata.

 
Parkeringen är halvfylld och andas ro. På torget samlas mopedungdomar

dryftande kvällens begivenheter. Som ungdomar gör. Lekplatsens

gungor vilar och ledighetskommittén sitter på sin bänk.

..och se där mellan kioksbutiken och Konsum ligger bankomaten.

på Himmelska Fridens torg i Holmsund.

Nätterna vita doftar syrenen vid min knut. Och i tidiga morgonen njuter jag dagens första kaffekopp på altanen. Allt är grönt och luften dallrar kring fjärilar och fåglar. Första sommargetingen hälsar också på. Utsikten bjuder på hjortarna som flyttar sig runt i ett cirkelmönster inom hägnets ram. De mindre hjortarna förflyttar sig på led och två rivaliserande bockar i utkanten slåss om en hona.

Hjortarna betar av det gröna gräset som växer på marken. Det verkar inte som hjortarna läst NE där det står att de äter ytterst sparsamt av gräs.

© Maria Silvia

I ihållande regn startade resan mot Gunnarskog. Värmländska författarsällskapets medlemsmöte och Gônnerskemârten var målet. Mellan regnskurarna stod naturen i sitt vackraste flor. Tiotalet gröna nyanser på träd och markvegetation. Sjöarna glittrade så gott de kunde. Tack vare eller på grund av vädret var området vid hembygdsgården fullt av marknadsstånd, bilar, funktionärer och besökare. I hembygdsgården dracks kaffe med hembakat kaffebröd och klengås. Kommersen var livlig och doften av grillade hamburgare låg som ett täcke över stånden. Här kunde man köpa allt från träskor, hemslöjd, flickkänningar i tyll och spetsar, böcker och skivor. Inte behövde man gå hungrig heller, hamburgare, korv, dricka och kaffe hade en strykande åtgång. Nävgröt och fläsk serverades i skolan och köerna var stundtals långa med upp till ett hundratal personer.

Men som sagt Värmländska författarsällskapet höll möte och boksläpp och diktläsning stod på programmet.

Solen tittade fram under eftermiddagen så hemresan gick genom ett vårfagert landskap.

© Maria Silvia

Det har gått ett par veckor sedan hjortarna flyttades till sommarhängnet. ? och i går kväll hände det. Hälften av djuren vilade alldeles invid vår tomt. Smäckra stod eller låg de ner men ivrigt spejande efter resten av flocken. Intressant att notera är att djuren ligger eller står i samma riktning och naturligtvis finns det ett par ledare som anger förflyttning i olika riktningar. 

Timmervältan på vår tomt har krympt hämtad som den blivit av uppköparen? Häggen blommar och gräsmattan växer men idag duggar regnet över djur och växter. Smultronen blommar längs med väginfarten till vårt hus. Just nu blänkte solen fram genom en nästan igenmulen himmel och det är femton grader varmt.

© Maria Silvia

Igår hände det. 50-60 hjortar och 13 mufflon flyttades till sitt sommarviste. Närmare bestämt granne med vår tomt. Dov- och kronhjortar släkt med älgen betar nu på marker där tidigare potatis och spannmål växt. I utkanten av deras hägn finns ett skogsparti dit flocken drar sig tillbaka emellanåt. Just flockbildningen verkar vara  utmärkande för dem. Än så länge har de inte vågat sig särskilt nära vår tomt men utsikten från vår veranda är betagande. Skall bli spännande att se om älgarna kommer att hoppa över det höga stängslet.

© Maria Silvia

Slinker in vid halvfem på den kända kvarterskorgen. Den ligger granne med Skjorttvätten en inrättning som fått renässans när skjortorna kostar tolvhundra och livspusslet inte går ihop.

Sätter mig vid ett bord och beställer pizza. Alla bord för kvällen är dukade men lokalen i det närmaste tom förutom kocken och servitören. Medelålders man kliver ur sin bil och kommer in och beställer hämtpizza. ?Skär den i fyra delar? varvid han sätter sig att läsa sin medhavda tidning. Han saknar uppenbarligen den mest nödvändiga köksprylen efter vitlökspressen.

Kvinnan som stiger in haltar svårt och verkar ha rejält ont i ryggen. Beställer hämtpizza  men väntar vid disken. Samtalar med servitören, som hon verkar känna väl.

När min pizza kommer är det en av de godaste pizzor jag ätit. Och så tunna frasiga kanter har jag aldrig någonsin fått någon annanstans.

Tar pendeltåget till hem. Det är fullsatt och medresenärerna sover, sms-ar eller läser dagens mail medan jag skriver den här krönikan

© Maria Silvia

Dokumentären Ordförande Persson speglar en period av politiska förändringar under mer än ett decennium. Att bakom kulisserna få insyn i spelet bland världens makthavare ger förklaring till händelser ur ett annat perspektiv så här i efterhand. Det måste ha varit både betungande och tjusande att vara med att påverka skeenden såväl inom som utom landet. Ett ensamt jobb men aldrig ensam som han själv sa på ett ungefär. En skicklig retoriker utåt sett.

Det är desto mer beklagligt att samme Persson visar upp en personlighet som mer liknar en stenkoloss. Verkar ha styrt sin omgivning med järnhand utan plats för empati eller omsorg.

Men dokumentären är ett lysande dokument över senare delen av vår samtidshistoria sett från en statsministers utsiktspunkt.

© Maria Silvia     

Sex dagar med personal från hörselvården vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Jag hade jag förmånen att tillsammans med åtta andra delta i intensivrehabilitering.

Audionomer, hörselpedagoger, kuratorer och läkare träffade vi åtta kvinnor och en man under intensiva dagar med föreläsningar, diskussioner, hjälpmedelssinformation och glad samvaro.

Tack Landstinget och försäkringskassan för alla de resurser ni satsat.

© Maria Silvia

Snön ligger fortfarande i drivor men sol och regn tär varje dag. Gröna marker anas fläckvis under fjolårsgräs och löv. Jag går en sväng och det blåser lite grand. Kan inte släppa vinterjackan än. Utanför tomten gärdar grannen in fälten för sina djur. Undrar hur det blir i sommar. Fullt av får, kor eller vad? Kommer älgarna fortfarande att promenera utanför vår veranda? Skogen är rensad från sly och gallrad. Horisontlinjen är vacker och nu kan man gå inne i skogen där det tidigare nästan var urskog. Men min barndoms skog är borta. Jag minns fantasier om troll och älvor, utflykter med choklad och smörgås eller korvgrillning i någon grusgrop. Nåja någon riktig kulturskog var det väl aldrig. Nu når kanske solen ner till marken och nya träd och växter kommer till.

© Maria Silvia

Fyrtioåtta vinflaskor kom med budbil. Det är så många flaskor som produceras på den vinrad som jag och tre kompisar arrenderar i Frankrike.

Varje rad ger alltså fyrtioåtta flaskor. Arrenden förmedlas genom genom olika företag i Sverige och förutom arrendet vill vinbonden ha betalt för skötsel av vinraden, lagring och buteljering.

Man kan välja på att själv åka ner åka hämta vinet eller låta en transportfirma frakta hem det.
Arrenderar man flera år kan man byta mellan olika vinbönder och distrikt som Bordeax, Loire, Bourgogne m.fl.
För att göra det ännu roligare kan man låta tillverka en egen delägarettikett att sätta på flaskorna.

En bra födelsedagspresent till den som har allt.

©Maria Silvia

Vid bröllopet i Kaanan förvandlar Jesus vatten till vin. Vin spelar överhuvudtaget stor roll i bibliska berättelser och har givit motiv till bildtolkning, teater eller musik.

En stor ceremoni är nattvardsgången med vin och oblater. Med avalkoholiserat vin och glutenfria oblater hälsar kyrkan alla välkomna att fira nattvarden. En kyrka i tiden, som inte vill utestänga någon.

Skrönan om den gamle prästen som nallade av nattvardsvinet måste skrivas om.

© Maria Silvia

Som liten traskade jag varje söndag till söndagsskolan. Ganska traditionellt fick vi historien om Jesu födelse och liv beskrivet för oss och varje gång klistrade vi in bilder, som hörde ihop med dagens budskap:

Det lilla Jesusbarnet i sin krubba med de tre vise männen, Jesus mättar 5000 hungriga, Jesus gör vin av vatten, Åsneritten, Sista måltiden med lärjungarna, Jesus på korset med Maria vid hans fötter osv. Tyvärr har boken förkommit.

Inte i något avseende, som jag minns förekom informationen, om att det florerade flera personer av Jesuskaraktär eller att det var kyrkomötet i Nicosia som slutligen röstad fram dagens Jesus.

Inte desto mindre är berättelserna grunden för det kulturarv vi alla delar.

© Maria Silvia

Trots att julafton inföll på en söndag 2006 gick an att få hela 11 dagar ledigt, om man kunde ta semester mellan jul och nyår. En ledighet blandad med sedvanlig julstress och vila. Snön lyste med sin frånvaro och vädret varierade mellan milt, disigt och stundtals soligt.

En och annan promenad hanns med mitt i julstöket och på julafton fylldes huset av släkt och vänner. Hemkokt skinka, köttbullar och rimmade revbenspjäll smakade lika gott som förr och alla lät sig väl smaka innan det blev dags för ”Kalle”. Efter ”Kalle” blev det ostkaka, en jultradition som hängt med.

Det verkar svårt eller inte ens nödvändigt (välj det som önskas), att ändra på jultraditioner. Julgran, röda ljus, julservetter, maträtter, dopp i grytan, julprogram och aktiviteter.

© Maria Silvia

Det var ett år med rymdfärder, idrottsframgångar, översvämningar, Nobelfest och obetalda tv-licenser. Ett år ganska likt andra år med andra ord. Men det är klart, förste svensken i rymden och sju guld i OS i Turin slår det mesta.
Kungafamiljens år visades, som vanligt med statsbesök, invigningar och fester. Det som skiljer varje år är familjens klädsel, som visar att det är ett nytt år som visas. Pompa och ståt och det är klart, några av våra skattekronor går till arrangemangen.
Pamuk får nobelpriset 2006 i litteratur men själv läser jag Oates ”Älskad, saknad”.
Inte för att jag saknar snön men på julafton hade det suttit bra med lite vitt skimmer.

Ny regering med fyra partier i regeringsställning. Utan ansats genomför de sina vallöften.

På offerdagen avrättas Sadam.

Inte heller nyårsafton visar upp snö. Kanske är den redan slut och fortsätter regnande och temperaturökning, blir det väl snart regnskog.

Om inte annat Ett riktigt Gott Nytt 2007.

© Maria Silvia

Sen söndagseftermiddag tar jag tåget mot Stockholm för vidare färd mot Uppsala. Snön lyser ännu med sin frånvaro och det är kolsvart utanför. Regnet strilar ned och bildar mönster på tågfönstret. Hämtar te och smörgås i bistron. Det är nästan fullsatt och jag hamnar gärna i samspråk med andra passagerare. 

Enstaka strålkastare från bilar eller mötande tåg blänker till. Vi närmar oss jul. Det syns framförallt på husen, som vi passerar. Det är mysigt med de traditionella ljusstakarna i fönstren och granar med belysning som utgör fyrbåkar i mörkret utanför.

Influerade av amerikanska och kontinentala vanor har husägare försett sina tak och knutar med ljusslingor. Fantasin triggas igång när man ser de ljussatta konturerna kring mörka fält.

©Maria Silvia

2006-12-10

Sen söndagseftermiddag sitter vi i sommarcaféets trädgård. Värden äntrar den lilla utescenen och hälsar oss välkomna med orden ”Jag spikade taket i Morse”. Vi sitter vid borden med kaffe och kakor och väntar på uppträdande poeter och musiker. Jag samtalar med mina bordsgrannar om hur han spikade taket. ”Kan hammarslagen ekat ut budskapet, en kort, en lång, en kort i byn” säger grannen till vänster. ”Nej det förstår ni väl att han lät hammarslagen dåna tidigt i morse så att alla blev väckta” säger nu grannen till höger. Men strax börjar framträdandet och våra spekulationer stannar därvid.

© Maria Silvia, 2006-11-18.

Lördag lite gråmulen efter en stormig natt. Åker med A-S o G till litteraturseminarium. Femton medlemmar har dykt upp till dagens övningar. Efter macka och kaffe delar vi upp oss i två grupper. I min grupp är vi blandade lyriker och prosaister. M har nyss skrivit färdigt en roman som verkar lovande. L har också skrivit en roman i dagboksform. Jag har inga nya texter utan läser skåpmat medan de andra har blandat nya och äldre texter. Tiden springer iväg när textläsandet blandas med kommentarer på våra texter. Avbrott för lunch med sallad blir det halvett. Efter lunch fortsätter vi med texter och lite analys. A-S, G och jag åker hem halvtre.

När A-S kör in på ett avtag för att släppa av G visar det sig inte helt lätt att köra ut igen. Vi hamnar i driveinkön på McDonald’s och en högtalarröst upprepar ”Det går bra att beställa”.

Efter en stund har framförvarande bilar fått sina hamburgare och A-S kör ut på vägen igen. Väl framme på V släpps jag av.

E hämtar mig och vi far till S för att veckohandla. Sällan vi handlar i S men jag skall hämta mina utgivarex. I postkassan kittlar det plötsligt till på högra örat och jag vispar runt med handen. Ned dimper en spindel som verkar ha firat sig ned från taket ovanför kassan. Jag ryser och mina medkunder runt omkring börjar titta sig omkring och tycker att det kliar på dem också. Ja jag vet, spindlar i Sverige är normalt inte farliga men har man spindelfobi så har man.

Cafelivet blomstrar som aldrig förr. Går en ny era till mötes.  Och det är en ljuvlig doft som slår emot när man öppnar dörren. Nybakade wienerbröd, sockerkakor, kondisbitar, kakor, bakelser och tårtor trängs i diskarna vackert exponerade.

Tidiga mornar fikar byggkillarna som stylar hudvårdssalongen vägg i vägg. Enstaka gäster äter frukost och läser morgontidningen. Skolungdomar samlas gärna före skolan eller under håltimmar med läxboken på bordet. En och annan flanör i väntan på affärernas öppnande avnjuter en vanlig kaffe med kanelbulle. Alla caféer med självaktning erbjuder dessutom mängder med olika kaffevarianter, som latte, cappucino m.fl.

Under lunchtid fylls caféerna med gäster som äter luncher i form av pajer, fyllda baguetter eller sallader. Men på eftermiddagen dyker småbarnföräldrarna upp med sina barnvagnar. Brickorna är lastade med bakelser, äppelpaj och vispgrädde eller chokladbiskvier. Mellan shoppingrundorna vilar företrädesvis kvinnor sina trötta ben till en kopp kaffe. Ett fåtal män med kasse från Claes Ohlson kan dock märkas. Korta affärsmöten och projektarbetande skolungdom fyller på i den sena eftermiddagen.

©Maria Silvia