mariasilvia

”Såg ni henne” sa jag när vi samlades på vårt hotell i skymningen
”Vem”, frågade Verner och Erik
”Men du var ju med Erik, hon gick på vattnet borta vid gamla hamnområder”
”Jag såg ingenting” sa Erik
”Men jag fotade henne, hon gick rakt mot horisonten”
”Se här, jag visar er fotot”

Jag bläddrar fram bilderna från dagens fotografering och stannar vid avsnittet
med hamnområdet för att visa bilderna
”Vi ser ingen kvinna”, sa Verner och Erik
Febrilt bläddrar jag fram och åter, men nej foton på stranden och hamnområdet, men ingen kvinna.

En fridfull jul

I år skulle jag inte fira jul. Det skulle bli fridfullt.

Sara äldsta dottern skulle resa med man och barn till Thailand och Sture, sonen skulle fira jul med fru och svärföräldrar.

Den ena grannen efter den andra ger sig iväg för att fira jul någon annanstans.

 "...vart skall du i jul" är den ständigt återkommande frågan, men det är knappt de lyssnar på mitt svar "ingenstans".

Jag förbereder mig noggrant, bara vanlig veckostädning, inga julgardiner eller röda ljus.

Jag köper varken skinka, risgrynsgröt, nötter, pepparkakor eller gran. Sushi är gott så jag beställer det från Delin på hörnet. På konditoriet köper jag en bit chokladtårta.

Det ligger fyra böcker på bokbordet och två dvd-filmer jag inte sett.

På julaftonsmorgonen stiger jag upp sent. Persiennerna behåller jag halvt nedfällda.

Jag njuter mitt kaffe med rågfralla medan jag läser dagens tidning och löser ett korsord. Sätter på radion men där är bara julmusik. Stänger av.

Min syster ringer och önskar God Jul.

"Hur firar du julen", frågar hon. "Inte alls" svarar jag.

Det blir tyst en lång stund och vi tar ett kort adjö. Ett pling hörs från datorn. Det är Sture som önskar God Jul. Plötsligt surrar mobilen och det är ett SMS från Sara med samma önskan.

När telefonen ringer ytterligare en gång stänger jag telefonen och datorn

I trapphuset hörs julsånger och klampande steg. Några barn och en tomte går kring och knackar på men jag öppnar inte. Varje år kommer Lions barnkör och underhåller oss.

Annars är det tyst eftersom många rest bort. Utanför fönstret börjar det snöa och några få människor skyndar förbi med kassar från affären. De sista oundgängliga inköpen till julen.

Det närmar sig lunchtid. Jag hämtade nygjord Sushi i morse och jag dukar med min Grön Anna-servis. Den använder jag gärna till vardags i stället för den fina med guldkant. Till maten dricker jag grönt te.

Efter maten slår jag mig ned med "Gräset sjunger" av Doris Lessing.

Nu glömmer jag tid och rum och fångas helt av boken. När jag tittar upp märker jag att det börjar mörkna. Fönstren i grannhuset är upplysta med julstjärnor och adventsstakar. Hela eftermiddagen har försvunnit. Jag börjar tänka på att göra iordning espresso men innan dess

tappar jag upp ett riktigt hett fotbad med aloe-vera och sätter mig i min bekvämaste fåtölj.

Nu ringer det på dörren igen men jag öppnar inte eftersom jag då måste lämna fotbadet.

Kan öronproppar stänga ute ringsignalen tro? Efter fotbadet lite massage med god balsam

Gör iordning espresso och tar fram tårtbiten. Konditorn är känd för just den här tårtan och många kommer från hela stan för att köpa av den. Njuter i fulla drag av smaken från mörk choklad och fyllningen av nougat och vinbärsmousse.

Men sen ringer det på dörren igen och någon bankar hårt. Nu är det helt mörkt ute. När jag inte öppnar släpper någon in ett kort i brevinkastet.

"Snälla Sally öppna, du är väl inte sjuk, säg något", ropar en röst är enträget.

Jag öppnar och där står Sonja, som är präst i min församling. I handen håller hon en korg övertäckt med en röd duk.

"God Jul, hoppas det här skall smaka, alla hälsar och tycker det är synd att du inte kom till julbönen i kväll. Du kommer väl till julottan?"

"Tack" säger jag tveksamt och tar emot korgen. Kan ju inte neka, det skulle vara hemskt oartigt.

"Ja då skall väl jag gå" säger Sonja" och kastar en lång blick in i rummet bakom mig. Jag bjuder inte in henne. Jag stänger dörren efter henne och tar upp kortet från golvet.

"God Jul Sally. Din telefon är avstängd så jag kunde inte nå dig. Hoppas du mår bra och får en riktigt fridfull jul. Din vän Lisa". Lisa sitter vid samma vävstol som jag i syföreningen.

Korgen tar jag med till köket och tar av duken. Den är fullproppad med skinka, sill, köttbullar, korv, revbensspjäll, kalvsylta, leverpastej, rödkål, senap, bruna bönor, vörtbröd, julmust, fikon och nötter. Jag ställer in allt utom brödet i kylskåpet och stänger dörren.

Förväntansfullt sätter in en långfilm i videon. Det är "Notting Hill" en underbart romantisk film. Vid midnatt lägger jag mig och somnar genast.

Men på morgonen när jag vaknar och sätter på datorn är den fylld av oroliga mail. Telefonsvararen är också fyll av röster som i varierande tonlägen önskar God Jul och snälla hör av dig.

Se det var en "fridfull" jul.

© Maria Silvia

­­- Kan vi cykla till Pepe och köpa cola.

Rosalindas röst var pockande. Solen gassade och torkan höll i sig. Inte en enda regndroppe på en månad. Susie var också lättirriterad.

- Ja det kan vi väl, hämta din cykel

Den dammiga smala vägen ledde genom ett förtorkat landskap. När vi kom fram till Pepe stod han svettig i sin lilla butik där gevär, majsmjöl och torkat kött trängdes med varandra.

      Hur går det

      Värmen du vet, sa Pepe och torkade sig i ansiktet med en näsduk.

      Jag vill ha cola och ett tunnband sa Rosalinda

      Tunnband i den här värmen?

      Ja

      Ja, ja två cola och ett tunnband

      Ska bli sa Pepe och plockade upp två cola ur boxen där flaskorna låg på krossad is. Smältvattnet rann ner i en plastbalja under boxen.

      Det är jämt sa jag och slängde upp några mynt på disken

Vi satte oss på verandan där en gammal takfläkt surrade och drack vår cola

När vi cyklade tillbaka dammade det mer än vanligt och vägen var fylld av hålor

      Pappa jag behöver gå bakom busken där sa Rosalinda

      Ja men skynda dig då

Jag satte mig i slänten  på en ikullfallen trädstam och väntade.

Solen var stekhet och det flimrade över vägen i horisonten.

Plötsligt uppenbarar sig en kvinna cyklande mot vårt håll. Det bor bara några få efter vårt ställe så jag undrar vem hon skall till eller vem hon är.

 Den lilla lastbilen som dyker upp bakom henne kör i rasande fart och på några sekunder är det över. Kvinnan och cykeln ligger mosade. Kvinnans långa svarta hår breder ut sig och blandas med en mörkröd ström från hennes panna. Chauffören stiger ur bilen och lyfter in henne i förarhytten och slänger sedan upp den trasiga cykeln på flaket. 

När han sedan startat vänder han bilen och återvänder samma väg han kommit. Han har uppenbarligen inte sett mig där jag sitter.

Jag går fram till blodpölen som nu täcks av en tunn dammhinna.

      Nu är jag klar meddelar Rosalinda.

      Bra då åker vi hem till mamma

©Maria Silvia

Det är inte mycket han kan göra åt det. Dagarna är ensamma och långa. Trista! Pensionen räcker inte långt. Enda ljusningen är lördagarna när han träffar spelgänget på kafet för att fylla i veckans travtips och Keno. Drömma kan man väl få göra. Han betraktar förstrött lördagspappor och -mammor som kommer med sina barn. Brickor lastade med bakelser och glasvis med läskedrycker. Senare  kommer de förbi efter en runda i leksaksdisken med kassar fyllda med bilar och dockor.

Läser dagens tidning. Jaha Grönholm vann i år igen. Det var väntat men Daniel Karlsson var inte dålig. Jörgen Jönsson då som spelat flest matcher i landslaget.

Harald och Sune kommer och diskussionen tar fart. Tipset är det enda han unnar sig numera. Gardera eller inte? Kanske skall man köpa in sig i ett färdigt system. Men å andra sidan. Kaffe och snacket kring tipset skulle han inte få då. Så är det färdigt och kan lämnas in och vi går var och en åt vårt håll.    

Till våren kan han ta ut ekan.

©Maria Silvia

Visst blev jag nästan lika hysterisk som andra inför julen.

Lördag, söndag och måndag städade jag huset som förfallit betänkligt under hösten.

En husspindel kilade fram ur ett hörn och kröp förskräckt ihop när jag knackade i golvet.

Men va då är det jul så är det. Han fick löpa. 

Nymanglade röda dukar togs fram och julstjärnan sattes upp.

Inga röda julgardiner nej det är att ta i och vita servetter med mönster i svart kompletterar juldukningen.
Bokbordet dignar av olästa böcker som vi beställt eller glömt avbeställa.

På tisdag kokas julskinkan och revbensspjällen rimmas och honungsmarineras. Att tillreda bruna bönor är lika spännande som varje år. Receptet på paketen stämmer inte alls med mina barndomsminnen. Ättiksprit och sirap blandas under avsmakning. Det tar sin tid att uppnå den ultimata smaken. Köttbullsmeten blandas och steks. Skinkspadet kryddas med timjan och torr sherry. Kyl och frys är snart sprängfyllda med all mat som skall förtäras under de kommande juldagarna. Hemliga glöggkryddor marineras sedan någon vecka i 30 %- ig sprit. På julafton filtreras smakessensen ut och blandas med rödvin och socker som kokas upp.

Julafton i sol men utan snö. Maken tar in julgranen och klär med ljus och kulor. I år äter vi jultallrik med Lovisa på äldreboendet och några anförvanter. Två flickor från en musikklass underhåller med sång och musik.

På eftermiddagen hemma med Axel, Jan och Daniel. Glöggen provsmakas och vi missar inte Kalle Anka.
Eftermiddagen förflyter lugnt med samtal om böcker vi läser eller läst och avhandlar världspolitik, amerikanska presidenter och den finansiella krisen.

Till kaffet avnjuts Jans medhavda choklad från Lux och Axels egenhändigt bakade lussebullar. Julskivor letas fram
och spelas och Värmländsk Julglädje (en tidning som återuppstått på cd) avlyssnas också.

Vi pass kl. sju ringer klockan in för vår julmiddag. Under samspråk lassar vi in av julens särskilda maträtter, som vi fått med oss från släktens traditioner. Köttbullar, revbensspjäll, korv, bruna bönor, sillar, lax, leverpastej och sylta. Med Daniels gröt som bas i Gotländsk saffranspaka och salmbärssylt avslutas julmiddagen.

Kaffe och mera samtal innan vi (en tradition) klockan 24 äter Daniels medhavda risgrynsgröt med skinkmackor fram tv och midnattsmässan från Rom.

© Maria Silvia  

Smyger utmed de mörka husväggarna. En ringlande kö utanför en upplyst trappuppgång.

Jag är hungrig och följer med strömmen in i en överfylld festlokal.

På capen hänger intorkade bloddroppar och min kind är sargad av ett blodrött ärr. Det är minnet från mötet med mitt senaste offer. Sedan dess har jag inte fått smaka riktigt blod.

Det förpliktigar att vara dotter till Dracula. Släkten fryser ut mig. Jag vanärar familjehistorien.

Inte lönt att försöka ge sig på någon i lokalen eller på innergården. Alla utrymmen är upplysta och jag skulle inte en chans att komma undan.

Blodet från en lättstekt filé smakar inte gott men jag kan inte svälta ihjäl.

©Maria Silvia

Fantasy

Det känns skönt. Sista mötet för året. Som vanligt har Olle och Lisa förlängt diskussionerna men till sist har styrelsen enats om varje punkt på dagordningen. Inga reservationer eller voteringar heller. Alla utom Lilian gör sin röst hörd. Hon sitter förstås alltid tyst.

Efter mötet dricker vi kaffe och Majvor har bakat sockerkaka. För en gångs skull är hela styrelsen närvarande.

Vi tackar varandra för det gångna året och pratar om hur nästa skall bli.

Jag har sagt ifrån att jag inte ställer upp nästa år men alla de övriga tänker ta nya tag.

Vi sväljer det sista kaffet och önskar varandra en trevlig sommar innan var och en går till sitt.

©Maria Silvia

I år skulle jag inte fira jul. Det skulle bli fridfullt.

Sara äldsta dottern skulle resa med man och barn till Thailand och Sture, sonen skulle fira jul med fru och svärföräldrar.

Den ena grannen efter den andra ger sig iväg för att fira jul någon annanstans.

 "...vart skall du i jul" är den ständigt återkommande frågan, men det är knappt de lyssnar på mitt svar "ingenstans".

Jag förbereder mig noggrant, bara vanlig veckostädning, inga julgardiner eller röda ljus.

Jag köper varken skinka, risgrynsgröt, nötter, pepparkakor eller gran. Sushi är gott så jag beställer det från Delin på hörnet. På konditoriet köper jag en bit chokladtårta.

Det ligger fyra böcker på bokbordet och två dvd-filmer jag inte sett.

På julaftonsmorgonen stiger jag upp sent. Persiennerna behåller jag halvt nedfällda.

Jag njuter mitt kaffe med rågfralla medan jag läser dagens tidning och löser ett korsord. Sätter på radion men där är bara julmusik. Stänger av.

Min syster ringer och önskar God Jul.

"Hur firar du julen", frågar hon. "Inte alls" svarar jag.

Det blir tyst en lång stund och vi tar ett kort adjö. Ett pling hörs från datorn. Det är Sture som önskar God Jul. Plötsligt surrar mobilen och det är ett SMS från Sara med samma önskan.

När telefonen ringer ytterligare en gång stänger jag telefonen och datorn

I trapphuset hörs julsånger och klampande steg. Några barn och en tomte går kring och knackar på men jag öppnar inte. Varje år kommer Lions barnkör och underhåller oss.

Annars är det tyst eftersom många rest bort. Utanför fönstret börjar det snöa och några få människor skyndar förbi med kassar från affären. De sista oundgängliga inköpen till julen.

Det närmar sig lunchtid. Jag hämtade nygjord Sushi i morse och jag dukar med min Grön Anna-servis. Den använder jag gärna till vardags i stället för den fina med guldkant. Till maten dricker jag grönt te.

Efter maten slår jag mig ned med "Gräset sjunger" av Doris Lessing.

Nu glömmer jag tid och rum och fångas helt av boken. När jag tittar upp märker jag att det börjar mörkna. Fönstren i grannhuset är upplysta med julstjärnor och adventsstakar. Hela eftermiddagen har försvunnit. Jag börjar tänka på att göra iordning espresso men innan dess

tappar jag upp ett riktigt hett fotbad med aloe-vera och sätter mig i min bekvämaste fåtölj.

Nu ringer det på dörren igen men jag öppnar inte eftersom jag då måste lämna fotbadet.

Kan öronproppar stänga ute ringsignalen tro? Efter fotbadet lite massage med god balsam

Gör iordning espresso och tar fram tårtbiten. Konditorn är känd för just den här tårtan och många kommer från hela stan för att köpa av den. Njuter i fulla drag av smaken från mörk choklad och fyllningen av nougat och vinbärsmousse.

Men sen ringer det på dörren igen och någon bankar hårt. Nu är det helt mörkt ute. När jag inte öppnar släpper någon in ett kort i brevinkastet.

"Snälla Sally öppna, du är väl inte sjuk, säg något", ropar en röst är enträget.

Jag öppnar och där står Sonja, som är präst i min församling. I handen håller hon en korg övertäckt med en röd duk.

"God Jul, hoppas det här skall smaka, alla hälsar och tycker det är synd att du inte kom till julbönen i kväll. Du kommer väl till julottan?"

"Tack" säger jag tveksamt och tar emot korgen. Kan ju inte neka, det skulle vara hemskt oartigt.

"Ja då skall väl jag gå" säger Sonja" och kastar en lång blick in i rummet bakom mig. Jag bjuder inte in henne. Jag stänger dörren efter henne och tar upp kortet från golvet.

"God Jul Sally. Din telefon är avstängd så jag kunde inte nå dig. Hoppas du mår bra och får en riktigt fridfull jul. Din vän Lisa". Lisa sitter vid samma vävstol som jag i syföreningen.

Korgen tar jag med till köket och tar av duken. Den är fullproppad med skinka, sill, köttbullar, korv, revbensspjäll, kalvsylta, leverpastej, rödkål, senap, bruna bönor, vörtbröd, julmust, fikon och nötter. Jag ställer in allt utom brödet i kylskåpet och stänger dörren.

Förväntansfullt sätter in en långfilm i videon. Det är "Notting Hill" en underbart romantisk film. Vid midnatt lägger jag mig och somnar genast.

Men på morgonen när jag vaknar och sätter på datorn är den fylld av oroliga mail. Telefonsvararen är också fyll av röster som i varierande tonlägen önskar God Jul och snälla hör av dig.

Se det var en "fridfull" jul.

© Maria Silvia

Luften är krispig och hög. Vissa morgnar täcks gräsmattan av frost medan nyponen lyser röda. Några kvarglömda äpplen klamrar sig kvar på grenen. Det blev inte så många i år.

"Den vår de svage kallar höst" ja så är det. Luften klar som kristall, färger i gult, rött och brunt pryder sakta landskapet. Och fötterna landar mjukt i mossa och barr. När solen värmer i lä sjunger fåglarna. Men flytten går mot fjärran land. I plogformade streck styr de kosan. Förbytta dagar rister vinden i trädkronor och regnet strilar ner.

© Maria Silvia

Nu har jag varit på universitet i snart två månader. Studierna är hårda och jag följer alla kurser som jag kommit in på. Dessutom läser jag amerikanska som extra tillval. Tänk för bara två sedan var det inte tillåtet men nu när vi fått så många utländska företag i landet behövs alla språkkunskaper. Vi studerar från klockan sju på morgonen till klockan sex på eftermiddagen.

Jag bor på ett studenthem för kvinnor och delar rum med tre andra flickor. I korridoren finns ett litet kök där vi kan laga våra måltider. Det är tur att jag fick med mig ett stort paket risnudlar och grönt te hemifrån. Maten är väldigt dyr här. Ofta köper jag bara lite bröd. Ibland kokar vi soppa på bambuskott och när vi får tag i tigerräkor är det fest men det är inte ofta.

På morgonen dricker jag lite te och därefter går jag ut i en liten park bakom studenthemmet. Här samlas vi varje morgon och inleder dagen med vår thai chi som vi är vana vid.

Jag bifogar ett kort som tagits för skolkatalogen. Vi fick behålla ett kort var och kanske kan det glädja er. Jag kommer inte hem förrän detta läsår är slut då resan är dyr och jag behöver läsa in kurser och förbereda för tentamina. Jag har blivit god vän med en flicka från Europa. Hennes familj arbetar här och hon har valt att läsa vid vårt Universitet. Det finns några utländska elever vars föräldrar också arbetar på Universitetet.

Nästa termin när jag inte har några extrakurser skall jag arbeta i ett soppkök på kvällarna så att jag kan dryga ut mina sparade slantar. Böckerna kostar mycket men är nödvändiga för att man skall klara studierna.

Jag längtar efter er och mormor och hoppas allt är väl med er.

Er tillgivna dotter

Suan