mariasilvia

Kylig blåser vinden

den klara vinterdag

du flyter trögt förbi

strandrågen glimmar i motljus

tunna isflaken krossas

 

med krasande ljud i virvlar

mot dykdalbernas röda hus

 

visst är det smärtsamt

att brista i vårvintertid

 

tusen bitar försvinner i

stenvalvens grå skuggor

 ©Maria Silvia

Resebrev Toscana

 

Lördag 5 november

Ingen helgdag i Italien och fortsatt sol och värme. Bussen hämtar kl. nio.

Idag bussas vi till San Gimignano en  muromgärdad liten stad med medeltida försvars- och bostadstorn uppe på en höjd,

Vägen kantas av pinjer, palmer, en och annan platan och lövträd i höstens alla färger. Höjderna på båda sidor skyddar markerna och här är normalt åker- och skogbruk produktivt och bördigt. Men nu märks det, att det varit torrt länge i den här delen av landet. Annars rapporterar Sölvi att Napoli och Turin drabbats av översvämningar. En dag kom nästan en halv meter regn! Till följd av förra veckans regnmassor i Cinq Terre har den utflykten ställts in.

Väl i San Gimignano flanerar vi upp för höjden till torget som omgivs av de gamla byggnaderna. Vid torget äter vi världens bästa glass, som vunnit VM flera år i rad. Innehavaren av den lilla glassbutiken gör även choklad som vunnit pris fem år i rad vid en mässa London. För övrigt blandar han chokladen i en av glassorterna.

På medeltiden kunde man bygga och mycket står kvar än idag. Från torget klättrar vi vidare uppåt för att nå den absoluta toppplatån. Väl uppe möter oss en milsvid utsikt över dalen med sina terrakottafärgade sandstenshus, olivträdslundar och odlingar. Husen ser övergivna ut med sina stängda fönsterluckor. Men det är en italiensk vardag att ha dem stängda. På kvällarna synns därför sällan ljus sippra ut och man tänder endast i det rum man vistas i

Trappstegen upp känns i benen men slutmålet är värt all ansträngning. Inte särskilt ergonomiska vill jag hävda.

Åter nere vid byggnaderna kring ”huvudgatan” flanerar vi runt och kollar in i bodar och hantverksbutiker. Letar som vanligt efter den ultimata inhemska restaurangen men fastnar på en Trattoria (taverna eller  värdshus) med bl.a pizza på menyn.

Bättre lycka har vi i gränderna där vi hittare en liten specialbutik med italienska korvar, skinkor, ost och viner. Köper vildsvinskorv, salami och ost i mindre bitar som ägaren genast vacar! Service. Inhandlar även en flaska vitt vin (bästa kvaliten) gjort på druvan Vernaccia som endast odlas här, Här odlas också den finaste (dyraste) saffran.

Återsamling vid torget för nedgång till den väntande bussen. Endast betrodda (dvs kunde klockan och inte villade bort sig) kunde få lov ta sig ner på egen hand. Sölvi har säkert erfarenhet av borttappade turister.

Väl på bussen styr vi kosan mot en vingård med ägarfamiljens villa på markerna. För övrigt har villan ägts av familjen Medicci, som jaktvilla. Bussen kör sakta sista biten uppför en brant grusväg, kantad av olivträd. In till gården måste bussen  passera en smal stenport, så smal att ingen tror att det skall gå, men för vår chaufför är det en barnlek. Från parkeringsplatsen, med några olivträd, blickar vi ut över ännu en dal med utspridda hus och vinodlingar i eftermiddagens sol.

Väl inne i huset startar rundvandringen och vi invigs i vinframställningens mysterium bland små och stora ekfat, metallcylindrar, antika lerkärl (inom lås och bom) och olika verktyg och hjälpmedel i framställningen.  Procsessen från skörd till färdigt tar ganska lång tid beroende på bl.a. lagringstid. På just den här vingården plockas druvarna för hand och sorteras efter kvalitet. Vingården som för övrigt heter Fattoria Diancella Fucini, tillverkar rött Chiantivin, dessertvin (vitt), olivolja och mandelskorpor. På grund av torkan under den här sommaren måste oliverna skördas två veckor tidigare än normalt och de är och ganska små. Årets produktion blir ytterst liten.

Mitt under samlingen ringer Sölvis telefon. Det är från polisen där ett par medresenäer hamnat sedan de missat en av bussanslutningarna tillbaka från Florens.

Vinprovning skedde i ”brölloppssalen” med panoramautsikt över dalen nedanför. Vi provade tre röda viner först naturellt och sedan med bröd doppat i olivolja, Dessertvinet provades med mandelskorpor doppade i vinet. Vi fick lära oss om kvalitetsbeteckningar , som DOC o DOCG och temperatur, tårar, hur man lättast kan bedöma den röda färgen och hur man slutligen luktar och smakar på vinet så att alla smaklökar tar åt sig. Inte bara att svälja alltså. Jag köpte två röda Chiantiviner, dessertvinet och mandelskorpor samt olivolja från 2010.

Lastade med alla våra inköp äntrade vi bussen för återfärd till Montecatini Terre.

På kvällen bar det iväg till restaurang beläget i ett slott, Villa Rospigliosi. Före maten underhölls vi med italiensk och annan musik, bl.a. från 60-talet av en skönsjungande pianist..

Sedan blev det Riktig Toscansk mat. Kornsoppa (spelt), stekt örtkryddat vildsvin  med varm grönsaksröra och special ugnsbakad potatis och Tiramisu till efterrätt.

Efter middagen var det dans till musik och sång av pianisten. Bussen vände hemåt redan före kl. elva vilket kändes alldeles för tidigt.

 

4 november

Ingen halvdag som i Sverige. Alla Helgonsdag klarades av veckan före vår ankomst.

Väckarklockan skräller som vanlig kl. sex. Duschar och gör mig ordning för dagens utflykt till Florens (Firenze).

Frukost en blandning mellan italiensk och svensk, det vanliga fil, flingor, hård äggröra, bröd, ost, vitlöksdoftande skinka, avlånga tomater och sockerkaka! Kaffe från automat. Latte i princip enbart mjölk så det fick bli Amerikanskt kaffe

Klockan nio chaufför och Sölvi på vår avfärd mot Florens. För att passera stadsgränsen kostar det ca motsvarande 3 000 kronor.  Flera miljoner besökare ger klirr i kassan.

Försedda med karta med uppmärkta särskilda sevärdheter ger vi oss ut i staden. Se upp för ficktjuvar (som också vill ha en del med av kakan). Mötespunk för återsamling var också uppmärkt på kartan

Första anhalt var katedralen Duomo, med en rikt utsmyckad fasad och inre samt Battistero med Paradisdörrarna  i brons.

Efter tips skulle vi sedan leta en italiensk restaurang. Efter att passerat en marknad skulle vi vika av en tvärgata och leta efter en anspråkslös skylt, dock utan framgång. Bestämde sedan att dela på oss och det var då vi tappade en medresenär utan mobiltelefon. Återfanns dock välbehållen efter ca en timme, men nu hanns inte med någon lunch.

Vände åter på utpekade spår efter sevärdheter, som en spektaktulär vildsvinsstaty, en övertäckt bro över floden Arno, statyer i mängd bl.a. David och Herculus samt många andra. Det var ju praktiskt att man samlat dem på samma plats. Här skulle vi också återsamlas för hemfärd.

Eftersom myndigheterna inte tillät bussen att hämta oss på samma ställe, där vi blivit avsläppta (ytterligare en icke transparent italiensk regel), fick vi välja på att gå en kilometer eller ta en taxi till den väntande bussen. För min del blev det taxi. Trött efter att ha vandrat runt hela tiden utan lunch. Nåja tre chokladbitar.

På tillbakavägen körde bussen upp på en höjd, där vi kunde njuta av utsikten över hela Florens och fota alla platser vi besökt ovanifrån.

För övrigt har Matti fått utmärkta recensioner av andra besökare, så nästa gång..

Åter med buss till hotellet för middag (fyra rätter) med sallad, soppa, schnitzel och efterrättskaka med grädde. Så mycket smak av italienskt/Toscanskt kök fanns dock inte. Riktigt bra kvalité dock på Chiantivinerna och olivoljan, som ju också kommer från området.

I hotellets entrédel fanns soffor och bord där man kunde sitta efter maten, men det var skönt med en promenad i kvarteret i den varma kvällen.

Efter promenaden satt vi ute tillsammans med rökarna för att avhandla dagens äventyr, (bl.a. hade en resenär blivit av med sin plånbok). Det var fortfarande varmt långt in på kvällen.

 

3 november

Montecasini Terme och Lucca

Grått är hoppets och vädrets färg. Packar och tar bussen till Arlanda för avfärd till Italien

Väntar in avresan  i vin- och kaffebaren. Myller av resenärer. Mitt ressällskap anländer och vi träffar andra med samma resmål. Rökarna trängs i en glasbur på ytterst minimal yta. Konstigt de skulle aldrig acceptera sådan trängsel med ståplats i någon annan situation.

Köper smörgås med salami, att äta på planet (ingen mat på resan).

Äntligen påstigning för 3 timmars flygning till Pisa. Resan lugn i vackert väder. Ovan molnen skiner solen på vita molnåkrar.

Landar i ett soligt och varmt Pisa och möts av Sölvi, som är vår guide (grupp B) under resan. Proffsiga chaufförer tar oss med till Montecassini Terme, där vi skall bo i fyra dagar). Efter incheckning och middag på Corallo skjutsas vi till Lucca, en muromgärdad medeltidsstad för nattvandring. Mäktiga tusenåriga byggnadsverk och Sölvu berätta initierat om de olika höjdpunkterna vi stannar inför.

Hem till hotellet kl. tolv och slocknar trötta i hotellsängen. Det har varit en lång dag

 

3 novemver

5 grader och det börjar ljusna. En mild november med andra ord. Lite dimfuktigt är det dock.

Semester och några lediga dagar. Känns skönt.

 Rykte om att förslaget om höjd pensionsålder till 69 dammas av. Konstruktionen är särskilt intressant. Morot eller piska. Dagens konstruktion innebär att man kan få arbeta till 67 lagstadgat för ag men frivilligt för arbetstagaren. Billigare avgifter för ag!

Missar kursen "att skapa hemsidor"den här veckan.  Men det är 4 ggr kvar. Kul att kunna skapa från början.

I Karlstad planeras biogasanläggning. Det vore bra. Att köra sopor lång väg verkar inte miljövänligt sammantaget. Dessutom kan inte avfallspåsar i bioplast användas i nuvarande upplägg.

Larm om miljögifter i Vänern. Låter inte så bra.

 

2 november

Mörkt. För tidigt att märka vintertidens intåg. Lika bra att vänja sig. Men gatlampan utanför fönstret lyser. Greklands ekonomi är kaputt och bankväsende och börser svajar. Kurs i positivt tänkande någon?  PÅ fb är det folktomt.

Snart är det Alla helgons dag. På kyrkogårdar rustas gravar med ris och och kransar. Mäktigt att se ut över alla tända ljus när kvällsmörkret faller

Jobbat hela daged att testa ny modul. Det tar tid men är också spännande

Idag kostade euron 9.45 och börsen åker slalom efter att Grekland meddelat att de skall rösta om sparketet. Många är lediga på jobbet.

 

i skogen

morkullan följer mig i drömmens skog
där mossan i sin visdom skaldar sagor

skogen står levande men stilla
och under mossans täta täcke krälar

krypen fåfängligt och förgängligt
med längtan blott mot nästa ögonblick

min viloplats inunder stjärnors tak
är all den trygghet män'skan kan begära

och räven bad mig trefalt följa stigen
mot längtans blomma innan den förgås

trollskog

jag träder under
täta grenars valv
genom portalen
till det trolska

hugsvalar mig
i bäckens
mörka vatten

vid fallna furor
vittnesgilla
viskande

om vitterstråk

 

 

 

 

 

vattenspegel

som ringarna
på den annars
spegelblanka
vattenytan
efter fiskens slag

vitt grönt
vitt grönt
himmel skog
himmel skog

i allt vidare
cirklar

till dess
spegelbilden
åter talar sin
spegelvända
sanning

fladdermössens tid

aftonstjärnan
en enda
bräcker genom
jordatmosfären
en norrländsk
sommarnatt

doft av älgört
stiger från mark
ännu strålande
av solvärme

morkullans
skymningsflykt
är förbi

nu råder
fladdermössens tid

©Anders Pettersson

Alla år

Det var en berg –och dalbana mellan glädje och sorg
blandat till en mix på livets torg
barndom, ungdom, en idyll som dog
revolt och fester på dansställen och krog
urbanisering, nya vänner och månadslön
förälskelse och giftermål när kärleken var grön

BB, barn, blöjor, en ny roll i livet
såg barnen växa upp och själva ta klivet
såg folkhemmet dödas
den globala byn födas
nerläggning, miljöförstöring, förljugenhet
en kamp som gick över till uppgivenhet

men livet lekte ändå och log
och jag sprang och sprang på asfalt och i skog
såg fåglar komma och gladdes varje vår
resor och semestrar förgyllde varje år

ständigt nya upplevelser av musik
som öppnar sinnet och gör själen rik
generationer försvann och nya kom till
måndag till fredag – aldrig stod det still

vänner dog eller flyttade bort
man kände att underbart är kort
allt man velat göra men aldrig hann
alla dessa år som kom och försvann
©Rune Blidh

Livet är likt min cykel

 

Livet är likt min cykel

rullar på

lite vingligt,

och nån gång blir punktering

styret bestämmer färdriktning

Ringklockan fungerar bara ibland

och tramporna gnisslar inte

-  eller är det kanske så

att öronen sållar bland faktan ...

Sadeln är inte alltför hård

och pakethållaren ganska stadig

 
jag gläds åt dem

men behöver kanske

bättre cykellykta ...

©Kristina Myhrman-Lång

Fantasiskt medlemsmöte med inbjudna gäster
Bengt Bratt, dramatiker och Stina Bergman, filmare

När jag är övertygad,    
om att nattens tysta mörker har kommit    
och huset har lagt sig till ro    
går jag runt och släcker alla lampor    
tänder ett stearinljus och sätter mig i min lilla vrå    
frusen inombords drar jag täcket över mig.    

När jag är övertygad,    
om att ingen ser mig, lyssnar jag på sånger    
som väcker för många gamla minnen    
och låter masken falla som döljer mina hemligheter,    
medan jag försöker lite tafatt att omfamna mig själv    
när smärtan inombords gör som mest ont.    


När jag är övertygad,    
om att ingen kan störa mig i min ensamhet,    
blundar jag och saknar någon vid min sida    
och känner en skärande smärta av saknad.    
Jag lutar mig framåt och kramar om mig själv    
och försöker andas bort den ihållande tomheten.    


När jag är övertygad att ingen kan se mig,    
gråter jag tyst för att inte väcka någon    
och försöker hålla om mig i min förtvivlan    
medan smärtan river inombords.    

När jag är övertygad,    
om att ingen tar mig på bar gärning,    
somnar jag utmattad och ensam på min soffa    
och vaknar mitt i natten darrande av köld.    

När jag är övertygad att ingen ser mig,    
ligger jag klarvaken med trötthetens armar om halsen    
vrider mig oroligt i sängen, timme efter timme    
frusen inombords och inväntar gryningens första ljus.    
©Margareth Osju    
2006

Varför fryser inte flingor
när de faller från himlen ner
och täcker marken vit och mjuk
 
Varför fryser inte flingor
när de faller från himlen ner
och frostar björkens gren
 
Varför fryser inte flingor
när de faller från himlen ner
och vinden blåser isigt kall
 
 
Varför fryser inte flingor

Isbelagd blånande fjärd
Fjärran holmar och skär
I bojor den snötäckta bryggan

En kvarglömd badboll lyser röd i aftonsolen
när vi glider på blankis mot främmande strand

©Maria Silvia

Tåg mot Stockholm 6:38 avgick punkligt.
Frukost i Bistron med trevligt sällskap. S-E bjöd på
hembakad sockerkaka.
SJ on time såväl till Stockholm som till Uppsala.

Halkan har lagt sig men det blåser en surkall vind.
Vira in mig en mohairpläd och vänta till våren, när
vindarna smeker varma över strandängar

 

Gråmulen morgon och himlen disig. Nattens regn polerar ishala vägar. Som Bambi .
Nere i stan något bättre men det faller ett tunt regn.

Efter jobbet Anna Karenina på Uppsala stadsteater. En av de tre sista föreställningarna.
Märkligt att denna  pjäs håller än. Den innehåller allt som kärlek, hat, passion, förnedring
och speglar naturligtvis en klass i en annan tid, där mannen var överhuvud och kvinnan
och barnen en ägodel..

Intensivt och dramatiskt spel av de medverkande

En härlig morgon och ett par grader kallt. Gatan isig och hal och gruskornenär lätt glaserade vilket inte underlättar promenaden på gator och trottoarer.Solen skiner från en klar aprikoshimmel och i tallens krona lyser stammen röd.

Hundarna läser dagens nyheter men husse och matte rycker otåligt i kopplet.Från Stadsskogen kommer cyklisterna farande och det ser stundtals lite farligt ut,men vana från den gångna vintern håller cykeln på rätt köl.

Från ändhållplatsen är det sällan någon med. Längs vägen stiger några resenärer på.Jag stiger av nere i stan och promenerar till jobbet.

 

Ensam i finrummet

Genom Uppsalas nya finrum
strömmar Fyrisån
långmatta i grågrönt
kantad med träbrunt
vassgrönt
ölburksblått
andbroderad
vindskrynklad
vi vet det vi vet det
skriker Hildebrands kajor
när du tänker
att kärleken
kan vara omöjlig
utom i skuggan
av svarta vingar
du går söderut
från Haglunds bro
till Vindbron
på åns västra sida
den gamla andans salonger
har fått nytt möblemang
golven renoverade
smyckade
lackade med löften
om framtid
men du
känner framtiden rinna
mellan dia fingrar
förgäves söker du
ett kärl
att samla den i
men kajorna ropar
vi vet det vi vet det
och följer dig
med sin svärta
där du går
genom stadens finrum
ensam, alltid
ensam
©Lena Köster Bergman