mariasilvia

i skogen

morkullan följer mig i drömmens skog
där mossan i sin visdom skaldar sagor

skogen står levande men stilla
och under mossans täta täcke krälar

krypen fåfängligt och förgängligt
med längtan blott mot nästa ögonblick

min viloplats inunder stjärnors tak
är all den trygghet män'skan kan begära

och räven bad mig trefalt följa stigen
mot längtans blomma innan den förgås

trollskog

jag träder under
täta grenars valv
genom portalen
till det trolska

hugsvalar mig
i bäckens
mörka vatten

vid fallna furor
vittnesgilla
viskande

om vitterstråk

 

 

 

 

 

vattenspegel

som ringarna
på den annars
spegelblanka
vattenytan
efter fiskens slag

vitt grönt
vitt grönt
himmel skog
himmel skog

i allt vidare
cirklar

till dess
spegelbilden
åter talar sin
spegelvända
sanning

fladdermössens tid

aftonstjärnan
en enda
bräcker genom
jordatmosfären
en norrländsk
sommarnatt

doft av älgört
stiger från mark
ännu strålande
av solvärme

morkullans
skymningsflykt
är förbi

nu råder
fladdermössens tid

©Anders Pettersson

Alla år

Det var en berg –och dalbana mellan glädje och sorg
blandat till en mix på livets torg
barndom, ungdom, en idyll som dog
revolt och fester på dansställen och krog
urbanisering, nya vänner och månadslön
förälskelse och giftermål när kärleken var grön

BB, barn, blöjor, en ny roll i livet
såg barnen växa upp och själva ta klivet
såg folkhemmet dödas
den globala byn födas
nerläggning, miljöförstöring, förljugenhet
en kamp som gick över till uppgivenhet

men livet lekte ändå och log
och jag sprang och sprang på asfalt och i skog
såg fåglar komma och gladdes varje vår
resor och semestrar förgyllde varje år

ständigt nya upplevelser av musik
som öppnar sinnet och gör själen rik
generationer försvann och nya kom till
måndag till fredag – aldrig stod det still

vänner dog eller flyttade bort
man kände att underbart är kort
allt man velat göra men aldrig hann
alla dessa år som kom och försvann
©Rune Blidh

Livet är likt min cykel

 

Livet är likt min cykel

rullar på

lite vingligt,

och nån gång blir punktering

styret bestämmer färdriktning

Ringklockan fungerar bara ibland

och tramporna gnisslar inte

-  eller är det kanske så

att öronen sållar bland faktan ...

Sadeln är inte alltför hård

och pakethållaren ganska stadig

 
jag gläds åt dem

men behöver kanske

bättre cykellykta ...

©Kristina Myhrman-Lång

När jag är övertygad,    
om att nattens tysta mörker har kommit    
och huset har lagt sig till ro    
går jag runt och släcker alla lampor    
tänder ett stearinljus och sätter mig i min lilla vrå    
frusen inombords drar jag täcket över mig.    

När jag är övertygad,    
om att ingen ser mig, lyssnar jag på sånger    
som väcker för många gamla minnen    
och låter masken falla som döljer mina hemligheter,    
medan jag försöker lite tafatt att omfamna mig själv    
när smärtan inombords gör som mest ont.    


När jag är övertygad,    
om att ingen kan störa mig i min ensamhet,    
blundar jag och saknar någon vid min sida    
och känner en skärande smärta av saknad.    
Jag lutar mig framåt och kramar om mig själv    
och försöker andas bort den ihållande tomheten.    


När jag är övertygad att ingen kan se mig,    
gråter jag tyst för att inte väcka någon    
och försöker hålla om mig i min förtvivlan    
medan smärtan river inombords.    

När jag är övertygad,    
om att ingen tar mig på bar gärning,    
somnar jag utmattad och ensam på min soffa    
och vaknar mitt i natten darrande av köld.    

När jag är övertygad att ingen ser mig,    
ligger jag klarvaken med trötthetens armar om halsen    
vrider mig oroligt i sängen, timme efter timme    
frusen inombords och inväntar gryningens första ljus.    
©Margareth Osju    
2006

Ensam i finrummet

Genom Uppsalas nya finrum
strömmar Fyrisån
långmatta i grågrönt
kantad med träbrunt
vassgrönt
ölburksblått
andbroderad
vindskrynklad
vi vet det vi vet det
skriker Hildebrands kajor
när du tänker
att kärleken
kan vara omöjlig
utom i skuggan
av svarta vingar
du går söderut
från Haglunds bro
till Vindbron
på åns västra sida
den gamla andans salonger
har fått nytt möblemang
golven renoverade
smyckade
lackade med löften
om framtid
men du
känner framtiden rinna
mellan dia fingrar
förgäves söker du
ett kärl
att samla den i
men kajorna ropar
vi vet det vi vet det
och följer dig
med sin svärta
där du går
genom stadens finrum
ensam, alltid
ensam
©Lena Köster Bergman

Närvaro

doften av hav

aftonens mildhet

skuggan av palmen

          dina fotspår

 

i lugnet

i tystnaden

där meningar föds

får tanken flyga

 

jag är

  den lätta brisen

        som smeker dig

 

©Tuula Pöyhönen

Läs fler gästpoeter på: http://web.comhem.se/mariasilvia/

Skiss till grönögd

hon förhåller sig, hon ser till

att ha något för händer, hon vet

hur man värmer sina händer

under varmvattenkranen i badrummet

klockan tre på morgonen

 

hon vet vikten av att bevara

en hemlighet; lyktors och bröds

betydelse, och att alltid dröja kvar

invid de vägskyltar som stavar till

något långsamt

 

hon har en ljust uppkäftig blick
då hon utan att invänta barmark
tar avstamp;
grönögd
och med ofodrad kappa
©Anette Göranzon

Läs fler gästpoeter på: http://web.comhem.se/mariasilvia/