Kära föräldrar (brev från en dotter)
Nu har jag varit på universitet i snart två månader. Studierna är hårda och jag följer alla kurser som jag kommit in på. Dessutom läser jag amerikanska som extra tillval. Tänk för bara två sedan var det inte tillåtet men nu när vi fått så många utländska företag i landet behövs alla språkkunskaper. Vi studerar från klockan sju på morgonen till klockan sex på eftermiddagen.
Jag bor på ett studenthem för kvinnor och delar rum med tre andra flickor. I korridoren finns ett litet kök där vi kan laga våra måltider. Det är tur att jag fick med mig ett stort paket risnudlar och grönt te hemifrån. Maten är väldigt dyr här. Ofta köper jag bara lite bröd. Ibland kokar vi soppa på bambuskott och när vi får tag i tigerräkor är det fest men det är inte ofta.
På morgonen dricker jag lite te och därefter går jag ut i en liten park bakom studenthemmet. Här samlas vi varje morgon och inleder dagen med vår thai chi som vi är vana vid.
Jag bifogar ett kort som tagits för skolkatalogen. Vi fick behålla ett kort var och kanske kan det glädja er. Jag kommer inte hem förrän detta läsår är slut då resan är dyr och jag behöver läsa in kurser och förbereda för tentamina. Jag har blivit god vän med en flicka från Europa. Hennes familj arbetar här och hon har valt att läsa vid vårt Universitet. Det finns några utländska elever vars föräldrar också arbetar på Universitetet.
Nästa termin när jag inte har några extrakurser skall jag arbeta i ett soppkök på kvällarna så att jag kan dryga ut mina sparade slantar. Böckerna kostar mycket men är nödvändiga för att man skall klara studierna.
Jag längtar efter er och mormor och hoppas allt är väl med er.
Er tillgivna dotter
Suan
© Maria SilviaAlkolås och månfärder
Alkolås bör införas på alla bussar, tåg och övriga yrkestransporter. Personbilar, traktorer, båtar och övriga motorfordon borde även de kompletteras med alkolås. Alkohol och framförande av fordon och framförallt inte motorfordon hör inte ihop.
Alkolås är en trygghet för såväl förare, medpassagerare som medtrafikanter. Invändningar hörs förstås ibland, att låsen reagerar på after shave eller deordanter, vilket medför att fordonet stannar. Men med dagens tekniska utveckling borde det kunna lösas så att den hanterar dofter med teknisk alkohol.
Kan man fara till månen och andra mer avlägsna platser i rymden borde konstruktionen av ett fungerande alkolås vara en bagatell.
©Maria Silvia
Före DaVincikoden
Som liten traskade jag varje söndag till söndagsskolan. Ganska traditionellt fick vi historien om Jesu födelse och liv beskrivet för oss och varje gång klistrade vi in bilder, som hörde ihop med dagens budskap:
Det lilla Jesusbarnet i sin krubba med de tre vise männen, Jesus mättar 5000 hungriga, Jesus gör vin av vatten, Åsneritten, Sista måltiden med lärjungarna, Jesus på korset med Maria vid hans fötter osv. Tyvärr har boken förkommit.
Inte i något avseende, som jag minns förekom informationen, om att det florerade flera personer av Jesuskaraktär eller att det var kyrkomötet i Nicosia som slutligen röstad fram dagens Jesus.
Inte desto mindre är berättelserna grunden för det kulturarv vi alla delar.
© Maria Silvia
13 januari 2007
Sitter i fönstret. Ute flyger mina stekar tätt förbi. Retas bara för att inte jag får gå ut.
Husse lägger upp kycklinggryta men det är inte alls lika gott, som när man fångat själv. Nu går jag och stör husse så att han kan gå ut med mig. I band visserligen men det är så många dofter på vår promenad. Idag såg jag en groda innan husse såg den.
Går till köket kanske jag får något gott av matte. Det är ju lördag.
/MSFicktjuvar i Rom
När jag nyss fick min plånbok stulen, kom jag ihåg en resa till Rom på sjuttiotalet.
I sällskapet varnades vi av reseledare och guider och i broschyrer för ficktjuvar. Rom var ficktjuvarnas paradis på jorden. Bussar, tåg, parker, varuhus och torg, ingenstans gick man säker. De flesta i sällskapet höll hårt i väskor och plånböcker och klarade sig helskinnade.
Det gjorde dock inte kvinnan som bar pärlhalsband och dyrbar krokodilskinnsväska.
En dag promenerar hon på en stor affärsgata i Rom med väskan dinglande i handen. Plötsligt känner hon hur någon rycker tag i hennes väska. Det är två killar på moped som far upp bredvid henne och försöker rycka väskan. Hon vägrar emellertid släppa taget och mopedkillarna ökar farten, varvid hon kastas i marken och släpas några tiotal meter innan killarna ger upp. Mörbultad reser hon sig upp och finner att ingenting är brutet. Kläderna hänger i trasor men väskan finns kvar.
Därefter ställer hon stegen till polisstationen för att anmäla händelsen. Vänligt mottagen får hon sitta och vänta på sin tur. Polismannen tar sig god tid och rapporten fylls noggrant i. Trött och värkbruten vill hon nu bara hem till hotellet men då tar polismannen fram ett nytt papper och skriver samma rapport igen. Som inte detta var nog så upprepas proceduren en tredje gång.
Väl åter till hotellet tas hon emot av hotellpersonalen. Våningsstäderskan tappar upp ett varmt bad, häller upp en whisky (visserligen hennes egen) och bäddar sedan ner henne.
© Maria Silvia
Efter alla helger
Trots att julafton inföll på en söndag 2006 gick an att få hela 11 dagar ledigt, om man kunde ta semester mellan jul och nyår. En ledighet blandad med sedvanlig julstress och vila. Snön lyste med sin frånvaro och vädret varierade mellan milt, disigt och stundtals soligt.
En och annan promenad hanns med mitt i julstöket och på julafton fylldes huset av släkt och vänner. Hemkokt skinka, köttbullar och rimmade revbenspjäll smakade lika gott som förr och alla lät sig väl smaka innan det blev dags för ”Kalle”. Efter ”Kalle” blev det ostkaka, en jultradition som hängt med.
Det verkar svårt eller inte ens nödvändigt (välj det som önskas), att ändra på jultraditioner. Julgran, röda ljus, julservetter, maträtter, dopp i grytan, julprogram och aktiviteter.
© Maria Silvia