mariasilvia

Ensam i finrummet

Genom Uppsalas nya finrum
strömmar Fyrisån
långmatta i grågrönt
kantad med träbrunt
vassgrönt
ölburksblått
andbroderad
vindskrynklad
vi vet det vi vet det
skriker Hildebrands kajor
när du tänker
att kärleken
kan vara omöjlig
utom i skuggan
av svarta vingar
du går söderut
från Haglunds bro
till Vindbron
på åns västra sida
den gamla andans salonger
har fått nytt möblemang
golven renoverade
smyckade
lackade med löften
om framtid
men du
känner framtiden rinna
mellan dia fingrar
förgäves söker du
ett kärl
att samla den i
men kajorna ropar
vi vet det vi vet det
och följer dig
med sin svärta
där du går
genom stadens finrum
ensam, alltid
ensam
©Lena Köster Bergman