mariasilvia

I ihållande regn startade resan mot Gunnarskog. Värmländska författarsällskapets medlemsmöte och Gônnerskemârten var målet. Mellan regnskurarna stod naturen i sitt vackraste flor. Tiotalet gröna nyanser på träd och markvegetation. Sjöarna glittrade så gott de kunde. Tack vare eller på grund av vädret var området vid hembygdsgården fullt av marknadsstånd, bilar, funktionärer och besökare. I hembygdsgården dracks kaffe med hembakat kaffebröd och klengås. Kommersen var livlig och doften av grillade hamburgare låg som ett täcke över stånden. Här kunde man köpa allt från träskor, hemslöjd, flickkänningar i tyll och spetsar, böcker och skivor. Inte behövde man gå hungrig heller, hamburgare, korv, dricka och kaffe hade en strykande åtgång. Nävgröt och fläsk serverades i skolan och köerna var stundtals långa med upp till ett hundratal personer.

Men som sagt Värmländska författarsällskapet höll möte och boksläpp och diktläsning stod på programmet.

Solen tittade fram under eftermiddagen så hemresan gick genom ett vårfagert landskap.

© Maria Silvia

Det har gått ett par veckor sedan hjortarna flyttades till sommarhängnet. ? och i går kväll hände det. Hälften av djuren vilade alldeles invid vår tomt. Smäckra stod eller låg de ner men ivrigt spejande efter resten av flocken. Intressant att notera är att djuren ligger eller står i samma riktning och naturligtvis finns det ett par ledare som anger förflyttning i olika riktningar. 

Timmervältan på vår tomt har krympt hämtad som den blivit av uppköparen? Häggen blommar och gräsmattan växer men idag duggar regnet över djur och växter. Smultronen blommar längs med väginfarten till vårt hus. Just nu blänkte solen fram genom en nästan igenmulen himmel och det är femton grader varmt.

© Maria Silvia

Det är sent på måndagseftermiddagen när jag stiger av bussen i Byn. Väskan är tung men rymmer det mesta av mina saker. Resten kommer senare.

Ingen möter mig men det har jag inte väntat heller. Jag kontrollerar lappen med mina anteckningar. Fru Jonsson, ja hon heter så änkan som jag hyrt friggeboden av ett halvår. När bussen åkt tar jag in på skogsvägen som leder från vägen. En kilometer in i den glesa tallskogen med fält skymtande på vänster hand. Bönderna tröskar i kvällssolen. Fälten ryker och det doftar sensommar. Jag anar kantareller i skogen där björkdungarna tar vid.

Jag kommer fram till en gul villa i skogsbrynet. Nedanför skymtar en damm med näckrosor. Här skall det vara och jag ställer ner väskan. Villan är tämligen stor med uthus på varje sida. Friggeboden är modell större, ja ett litet gårdshus. Jag knackar på ytterdörren.

© Maria Silvia