Kronblom och soffan eller Luther
Mina föräldrar fann det alltid pinsamt att ta sin vila efter middagen varje dag. Om så bara för en kvart. Det var efter väderleksrapporten på radion klockan ett.
Det spelade ingen roll att de stigit upp klockan halv fem för att göra rent i ladugården, utfordra korna och mjölka. Mjölken fylldes i väl rengjorda mjölkflaskor som de körde med en handdragen kärra till mjölkbordet, där mejeriets chaufför hämtade flaskorna för vidare transport. Övriga djur skulle också ha sin mat och dessutom fanns många sysslor på gårdens fält.
Som om inte Luther hjälpte lästes serien om Kronblom, som låg på sin soffa varje dag alltmedan han frikostigt delade med sig av sin världsvisdom.
Det är med detta i åtanke jag förstår min lätta irritation när semestern kommer. Helst vill jag lägga mig i gräset och lukta på blommorna eller läsa alla böcker från bokklubben. Och ja det går bra ett par dagar men sedan …
Borde jag inte putsa fönster och bona golv. Högen med ostruken tvätt som legat ett bra tag stirrar anklagande på mig. Jag slits mellan önskan att bara vara och tanken på allt som skall hinnas med innan semestern är slut.
Någonstans på vägen mellan födsel och vuxenliv präglas vi till att ständigt planera, utföra och prestera. Semester eller helger som egentligen borde vara andningshål fylls med oändliga
måsten.
Idag skiner solen och jag tar hängmattan (utan Luther).
©Maria Silvia