Exkursion Lurö
Tidigt (nåja) en mulen söndagsmorgon startar ett decimerat gäng byråkrater från Ekenäs på Värmlandsnäs. Ett välkommet avbrott från dagens id med budgetunderskott, prognoser och uredningar.
Vid bryggan väntar vår skeppare, som skall föra oss till Lurö ca en timmes färd ut i Vänerskärgården. Överfärden är typ något gropig och byig (vår skeppare anser förstås att det är lugna gatan). Snart landar vi dock välbehållna på Lurö och vädret har förändrats till en mild stundtals solig dag.
Vår fotograf blir genast livligt sysselsatt med att plåta diverse motiv medan vi delges intressanta beskrivningar på möjliga fåglar av vår för dagen utsedde fågelexpert. Vi startar vår vandring tvärsöver ön. I gänget ingår utskott för flora och fauna. Det är förbluffande många blommor, svampar och träd såväl kända som okända som vi passerar på vår färd över ön.
Forntiden i form av en klosterruin (som lika gärna kan vara en vanlig stengärdsgård förutom ett kors av senare datum) som rester av ett tegelbruk passeras.
Vid delmålet väntar en underbar lunch som skepparen har dukat upp på sin brygga. Efter denna välförtjänta!! paus vandrar vi vidare mot Stånguddens fyr och fyrvaktarbostad. I fjärran siktar vi land, som beskrivs av en berest kamrat. Invid stigen finns några för oss okända föremål med målade träskärmar på ställningar. Vår skeppare berättar, att detta är ställningar för mindre bikupor.
Föreningen för Nordiska rasbins bevarande håller sommarläger här. Normalt finns inga bin alls på Lurö!!! Vi har förstås gissat på allt möjligt men var inte ens i närheten.
Så återvänder vi till skepparen och bryggan för avfärd mot Ekenäs. Hemfärden är solig och lugn och vi ser nya fåglar som skäggdoppingar, trutar, fiskjuse m.fl. Fikapaus vid hamnen i Ekenäs avslutar utflykten och därefter startade hemfärden.
Vi är ett minne rikare och det blev flera bilder såväl på foto somi minnet att ta fram och minnas i vintermörkret.
©Maria Silvia
Faktaruta: information har hämtats från följande källor
Nationalencyklopedin
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lur%C3%B6
http://www.turistivarmland.se/merinfo_enskild.asp?id=29¬isid=140.
Vänerns skärgård är Europas största insjöskärgård. och Lurö ligger på gränsen mellan Dalbosjön och Värmlandssjön med åtta mil till Vänersborg och lite längre till Kristinehamn. Lurö består egentligen av tre öar, Husön, Källbergsön och Lurön. Det är vid högvatten som man tydligt märker att det är tre öar. Cisternermunkar anlade på 1140-talet ett kloster på Lurö men konventet flyttade redan1150 till Varnhem. Möjligen hade munkarna sedan kvar härbärge för resande på platsen. Ön har varit bebodd sedan järnåldern och odling ägde rum fram till mitten av 1950-talet. Ön är privatägd av tre släkter och en bofast familj finns kvar året om. Övriga bor på Lurö sommartid.Öns fyr byggdes 1864 och finns fortfarande kvar, men nu går allt med automatik. Namnet är Stånguddens fyr. På ön finns inga vägar utan bara stigar. Kor och får fraktas till ön på sommarbete för att ge ett öppet landskap. På ön finns rådjur, som simmat över. Älgar simmar också över för betets skull, men stannar inte kvar.1989 gjordes arkeologiska utgrävningar och då konstaterades att den ruin som finns från 1100-talet var en ruin efter en romansk absidkyrka. Munkar på pilgrimsfärd till Trondheim rastade på Lurö. Här har också funnits ett tegelbruk, men numera är bara resterna kvar. Redan 1931 fick man telefon till Lurö, vilket underlättade mycket för de familjer som bodde där. Elekticitet fick man först 1959. I fyrvaktarens jobb ingick rapport av väder morgon och kväll. 1981 satte SMHI in en automatisk station för att läsa av vädret.
Vid bryggan väntar vår skeppare, som skall föra oss till Lurö ca en timmes färd ut i Vänerskärgården. Överfärden är typ något gropig och byig (vår skeppare anser förstås att det är lugna gatan). Snart landar vi dock välbehållna på Lurö och vädret har förändrats till en mild stundtals solig dag.
Vår fotograf blir genast livligt sysselsatt med att plåta diverse motiv medan vi delges intressanta beskrivningar på möjliga fåglar av vår för dagen utsedde fågelexpert. Vi startar vår vandring tvärsöver ön. I gänget ingår utskott för flora och fauna. Det är förbluffande många blommor, svampar och träd såväl kända som okända som vi passerar på vår färd över ön.
Forntiden i form av en klosterruin (som lika gärna kan vara en vanlig stengärdsgård förutom ett kors av senare datum) som rester av ett tegelbruk passeras.
Vid delmålet väntar en underbar lunch som skepparen har dukat upp på sin brygga. Efter denna välförtjänta!! paus vandrar vi vidare mot Stånguddens fyr och fyrvaktarbostad. I fjärran siktar vi land, som beskrivs av en berest kamrat. Invid stigen finns några för oss okända föremål med målade träskärmar på ställningar. Vår skeppare berättar, att detta är ställningar för mindre bikupor.
Föreningen för Nordiska rasbins bevarande håller sommarläger här. Normalt finns inga bin alls på Lurö!!! Vi har förstås gissat på allt möjligt men var inte ens i närheten.
Så återvänder vi till skepparen och bryggan för avfärd mot Ekenäs. Hemfärden är solig och lugn och vi ser nya fåglar som skäggdoppingar, trutar, fiskjuse m.fl. Fikapaus vid hamnen i Ekenäs avslutar utflykten och därefter startade hemfärden.
Vi är ett minne rikare och det blev flera bilder såväl på foto somi minnet att ta fram och minnas i vintermörkret.
©Maria Silvia
Faktaruta: information har hämtats från följande källor
Nationalencyklopedin
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lur%C3%B6
http://www.turistivarmland.se/merinfo_enskild.asp?id=29¬isid=140.
Vänerns skärgård är Europas största insjöskärgård. och Lurö ligger på gränsen mellan Dalbosjön och Värmlandssjön med åtta mil till Vänersborg och lite längre till Kristinehamn. Lurö består egentligen av tre öar, Husön, Källbergsön och Lurön. Det är vid högvatten som man tydligt märker att det är tre öar. Cisternermunkar anlade på 1140-talet ett kloster på Lurö men konventet flyttade redan1150 till Varnhem. Möjligen hade munkarna sedan kvar härbärge för resande på platsen. Ön har varit bebodd sedan järnåldern och odling ägde rum fram till mitten av 1950-talet. Ön är privatägd av tre släkter och en bofast familj finns kvar året om. Övriga bor på Lurö sommartid.Öns fyr byggdes 1864 och finns fortfarande kvar, men nu går allt med automatik. Namnet är Stånguddens fyr. På ön finns inga vägar utan bara stigar. Kor och får fraktas till ön på sommarbete för att ge ett öppet landskap. På ön finns rådjur, som simmat över. Älgar simmar också över för betets skull, men stannar inte kvar.1989 gjordes arkeologiska utgrävningar och då konstaterades att den ruin som finns från 1100-talet var en ruin efter en romansk absidkyrka. Munkar på pilgrimsfärd till Trondheim rastade på Lurö. Här har också funnits ett tegelbruk, men numera är bara resterna kvar. Redan 1931 fick man telefon till Lurö, vilket underlättade mycket för de familjer som bodde där. Elekticitet fick man först 1959. I fyrvaktarens jobb ingick rapport av väder morgon och kväll. 1981 satte SMHI in en automatisk station för att läsa av vädret.
Kommentarer
Postat av: lol
boooring
Trackback