Ficktjuvar i Rom
När jag nyss fick min plånbok stulen, kom jag ihåg en resa till Rom på sjuttiotalet.
I sällskapet varnades vi av reseledare och guider och i broschyrer för ficktjuvar. Rom var ficktjuvarnas paradis på jorden. Bussar, tåg, parker, varuhus och torg, ingenstans gick man säker. De flesta i sällskapet höll hårt i väskor och plånböcker och klarade sig helskinnade.
Det gjorde dock inte kvinnan som bar pärlhalsband och dyrbar krokodilskinnsväska.
En dag promenerar hon på en stor affärsgata i Rom med väskan dinglande i handen. Plötsligt känner hon hur någon rycker tag i hennes väska. Det är två killar på moped som far upp bredvid henne och försöker rycka väskan. Hon vägrar emellertid släppa taget och mopedkillarna ökar farten, varvid hon kastas i marken och släpas några tiotal meter innan killarna ger upp. Mörbultad reser hon sig upp och finner att ingenting är brutet. Kläderna hänger i trasor men väskan finns kvar.
Därefter ställer hon stegen till polisstationen för att anmäla händelsen. Vänligt mottagen får hon sitta och vänta på sin tur. Polismannen tar sig god tid och rapporten fylls noggrant i. Trött och värkbruten vill hon nu bara hem till hotellet men då tar polismannen fram ett nytt papper och skriver samma rapport igen. Som inte detta var nog så upprepas proceduren en tredje gång.
Väl åter till hotellet tas hon emot av hotellpersonalen. Våningsstäderskan tappar upp ett varmt bad, häller upp en whisky (visserligen hennes egen) och bäddar sedan ner henne.
© Maria Silvia