Bikupor vid kaffeborden och hästen som blev en ko
Ett fyrtiotal gästade Grava hembygdsgård den 19 oktober, när hembygdsföreningen i samarbete med Värmländska Författarsällskapet och studieförbundet Vuxenskolan ordnade säsongens sista cafékväll i Berättarårets anda. Salen var fylld till sista plats. Temat för denna berättarkväll var ”Bilder och berättelser från och om Grava. Kom och berätta du också”.
Under kvällens första del visade Bengt Karlsson bilder och berättade från Skåre vid Klarälven. Bilderna visade utvecklingen från sent 1800-tal till senare delen av 1900-talet. Det var intressant att se och höra om hur krig, importrestriktioner, kristider med ransonerig, industrialiseringens utveckling och strukturomvandlingen speglade sig i det lilla samhället. Det fanns tider när Skåresågen drevs med ånga och samhället hade både järnvägsstation och postkontor. En och annan skröna berättades också och publiken inflikade med egna berättelser från hus de bott i eller händelser i bygden. Som alla samhällen hade även Skåre en del originella innevånare om vilka det går såväl sanna som påbättrade berättelser. Även om inte alla i publiken kände igen människor eller hus på de bilder vi fick se så hördes kommentarer som ”en sån kostym hade min farfar” eller ”taxichaufförernas ögonbryn var svedda efter att de hade tänt gengasaggregaten”. I Högbergs kiosk gemenligen kallad ”Kalle i gluggen” köpte man dricka, godis och tidningar.
Stig Torstensson och Bengt Karlsson berättade från sin skoltid. Det var många dråpliga berättelser om skolan, fotbollslaget, och händelser i samhället.
Handlanden i byn skadade sig i handen en helgdag men slängde sig på cykeln och for med blödande hand utan bandage genom samhället till distriktssköterskan, som bodde i huset där hon hade sin mottagning.Sven-Paul Grönkvist bidrog med en ”sann” skröna.
En bonde hade i sitt stall en vackert tecknad häst, som han använde att köra vatten från Bryngfjordskällan in till bryggeriet i Karlstad. När hästen slutligen skickades till slakteriet i Kil för avlivning beställde han beredning av skinnet i tanke att ha det i sitt arbetsrum. Men när skinnet äntligen kom till stationen i Skåre och han vecklade upp paketet hade någon bytt ut hästskinnet mot en kohud.Efter bildvisandet serverades kaffe med dopp. I bikupor fortsatte nu gästerna att berätta för varandra, som muntlig berättartradition bjuder.
Under och efter kaffet fortsatte Stig Torstensson att spela, berätta och underhålla med sina upplevelser från Skåre och kvällen avslutades betydligt senare än normalt då många hade något att berätta.
© Maria Silvia