mariasilvia

22 april 2006

En strålande vacker dag mellan vinter och vår går färden till Brunskog i Västra Värmland. Vitsippor och tussilago spränger under markytan. På de små sjöarna ligger ännu is skör och blåskimrande. Fåglarna flyger upprymda bland björkarnas lilaskimrande toppar.

      Väl framme bänkar vi oss vid kaffebordet med andra delegater till Värmlands Hembygdsförbunds årsmöte. Musikunderhållning med sång bjuds av en orkester till kaffet. Församlingen är blandad och uppträder i såväl vackra folkdräkter som jeans eller andra fritidskläder.

      Efter kaffet inleddes mötet med att förre kantorn Rolf Eriksson sjöng och anförde Värmlandsvisan. Mäktigt att se alla delegater som reser sig upp under sången. En företeelse som annars bara kan beskådas när man sjunger Kungssången.

      Nästa punkt är dräktparaden. Iklädda folkdräkt eller andra högtidsdräkter visar kvinnor och män upp sig i dräkter från olika orter framförallt från Värmland. Inger Söderkvist från dräktrådet guidar genom visningen. De olika dräkterna är antingen egna handsydda kopior, släktklenoder eller lånade från museer. Det finns inte många antika dräkter bevarade men man har arbetat mycket på att rekonstruera dräkter med hjälp av tygstycken från slitna plagg. Dräkterna är vackra och i många fall mycket färgrika och broderade. Dräkterna för kvinnor består oftast av kjol, livstycken eller blusar, väst, tröja (jacka), sjal, knästrumpor, strumpeband, särk och hätta eller stärkt linnehatt. Det är viktigt att huvudbonaden täcker allt hår. Att visa sitt hår kunde ingen ärbar kvinna göra i det gamla bondesamhället (något att begrunda när nu våra invandrarkvinnor behåller sin kultur genom att täcka sitt hår). Männens dräkt består av knäbyxor, skjorta, väst, rock, knästrumpor, strumpeband och huvudbonad. Variationerna är talrika och det finns sommar- och vinterdräkter.

      Därefter inleds årsmötesförhandlingar och dagen avslutas med vandring i Gammelvalamiljöer.

/Maria Silvia